En dag som för min del började med delegationsmöte med en genomgång av parlamentets agenda för denna Strasbourgsession. En viktig punkt blir det ungerska ordförandeskapets… Läs mer »Ungern, patientrörlighet och Vitryssland
En den smältande snöns dag. Halvregnigt och tö. Tråkigt mellanväder eftersom det inte finns någon anledning att tro att det är en vår vi nu ser. För min del en eftermiddag med förberedelser kring den kommande veckan.
Läs mer »En vecka som visar på vad 2011 kommer att handla om
Slutet på året närmar sig. I många frågor har vi sett hur 2010 har lett till växande problem och utmaningar som gör de kommande åren svårare att bedöma och förutspå än på mycket länge. Ett exempel är utvecklingen mot en slags intern rysslandifiering i ett antal europeiska länder, länder som vi ibland glömmer är europeiska just på grund av de anspråk som den ryska maktapparaten ställer på dem.
Efter helgen återstår bara att konstatera att valet i Vitryssland inte bara var ett hån mot demokratin utan också mot Europeiska Unionen och viljan till ett samarbete för en demokratisk utveckling. Lukasjenkoregimen har förlorat all trovärdighet för att istället manifestera en brutalitet som inte får accepteras av någon.
Läs mer »Stäng den vitryska regimen ute från Europas samarbete
Lukashenko-regimens agerande genom valfusk och hänsynslöshet mot oppositionens kandidater har gjort att Vitryssland har tagit flera steg tillbaka i sin utveckling. De förhoppningar som fanns om att den vitryska regimen steg för steg skulle öppna upp mot demokrati och rättstat finns inte längre. En av de ledande presidentkandidaterna, Vladimir Neklyayev, slogs ner medvetslös av polis, fördes till sjukhus, där han senare fördes bort. Det är okänt för hans familj var han befinner sig. På andra sätt har andra kandidater och politiska ledare misshandlats och förföljts av polis. Det är inte bara en regim som tagit steg tillbaka bortom hopp om dess egen vilja att göra Vitryssland till ett acceptabelt land.
Vi bekrigar dem på två sätt, skriver Jan Guillou i en krönika från i början av veckan och menar att kriget i Afghanistan och lagar mot terrordåd är två inslag i kriget mot muslimer, som han anser att Europa ägnar sig åt. Med detta glömmer han att det inte är muslimer som misstänks för terror, lika lite som det är kristna som misstänks när nazistiska grupper agiterar för våld. Det är terrorister och det framstår som om det är omöjligt för Guillou att hålla isär dessa begrepp. På det viset är han som Sverigedemokraterna fast tvärtom. De anser att muslimer är kollektivt skyldiga till terror medan Guillou anser att muslimer är kollektivt oskyldiga. I båda fallen låter man de skyldiga gå fria och klumpar samman alla, skyldiga eller ej till en grupp.
Återkommen från en vecka i Bryssel som kommit att handla om slutförhandingar om lagstiftning om alternativa investeringsfonder där Frankrike nu är det land som står emot parlamentets och ordförandelandets förslag till lösning, med ett förslag som innebär protektionism när det gäller riskkapital och investeringar.
En förmiddag med möte med Moderatkvinnorna på besök i Bryssel men dessförinnan och efter uppdatering kring förhandlingarna om alternativa investeringsfonder där jag tror att vi efter en hel del baxande nu verkar vara på väg att lösa frågan om öppenhet gentemot tredje land och likvärdiga villkor för företag som har dominerande riskkapital gentemot alla andra bolag. I det ursprungliga förslaget som kommissionen har lagt blandas riskkapital in med hedgefonder och andra fonder som kan ha systemrisker. Det blev inte mycket bättre i den delen i Ekonomiska utskottet men nu har förhandlingar i partigruppen och mellan råd och parlament öppnat upp för en kompromiss som är rimligt.
En dag som för min del började på ett sommarljust Österlen för att sedan via Köpenhamn ta mig till Bryssel, där det i och för sig också är sommar men ändå något mer betong och sammanträden.
I media noterade jag att de rödgröna nu har uppfattat att Sverige är medlem i EU och inte tänker låta kampen emot detta dominera en eventuell rödgrön regering. Snarare är de i sin vänsterpolitik villiga att låta EU ta på sig nya kompetenser där de rödgröna vill reglera mer, och det gäller de flesta områden. Men det är ett framsteg att medlemskapet även för de rödgröna är utgångspunkten i deras eget reality-check.
Läs mer »Från Österlen till Bryssel och ett EU de rödgröna erkänner finns