En den smältande snöns dag. Halvregnigt och tö. Tråkigt mellanväder eftersom det inte finns någon anledning att tro att det är en vår vi nu ser. För min del en eftermiddag med förberedelser kring den kommande veckan.
På onsdag är det 20 år sedan sovjetiska OMON-trupper marscherade in i Vilnius och dagen därpå i Riga för att strypa självständighetssträvandena i dessa länder. Syftet var att slå sönder självständighetens strukturer och att skrämma människor till tystnad så som sovjetmakten gjort så många gånger. Det misslyckades och ledde istället till en än större medvetenhet om vad man på fredlig väg kunde göra samtidigt som brutalitetens företrädare tvingades inse att priset för att krossa ett lands självständighetsvilja hade kommit att bli mycket större än det varit alla de tidigare gånger man slagit ner på demokratisträvanden.
I dag ser vi en parallell i hur den vitryska regimen försöker skrämma till tystnad. Det är som jag tidigare skrivit en gangsterregim utan vare sig demokratisk eller moralisk legitimitet. Och när den nu tvingats inse det, att det är så uppenbart att man behöver terror mot sina egna medborgare för att kunna regera, så kommer den också falla sönder förutsatt att omvärlden låter Lukashenko och hans anhang få känna på ett växande tryck. Under den kommande veckan kommer parlamentet i olika former diskutera hur reaktionen ska utformas. För min del är det uppenbart att vi nu måste visa på alla sätt att en diktatur som avsäger sig all vilja till förnyelse måste få känna att europeiskt samarbete vilar på demokratiska värden.
Mindre dramatiskt men likväl viktigt är under den kommande veckan det fortsatta arbetet med stabilitetspakten och formerna för hur medlemsstater ska kunna klara av sina underskottsproblem. Släpper vi efter på de tydliga kraven nu finns risk att vi för mycket långt tid konserverar en situation där norra och södra Europa skiljer sig åt vad gäller konkurrenskraft, tillväxt och därmed också en klyfta mellan de rikare ländernas vilja att bidra och stödja till de mer utsatta. Om skälet till bidragsberoende inte handlar om vägen från fattigdom till välstånd utan om politiskt misskötta ekonomier kommer viljan att hjälpa att påverkas.
I mitt arbete med radiospektrum har vi ett första hearing med företrädare för europeiskt näringsliv, reglerare och olika användare. Jag kan redan nu avslöja att jag är en varm vän av allmänintresset att Europa har ett konkurrenskraftigt näringsliv.
På måndagen blir det diskussioner och möte med moderaterna i Riksdagens EU-nämnd för att ge dem en bild av hur vårt gemensamma arbete ser ut ifrån parlamentets perspektiv. På torsdag blir det möten blandat med början i Bryssel och därefter Stockholm. På fredag blir det bland annat möjlighet för mig att uppdatera mig om Östersjöns hälsa och möjligheter.
Världen och Europa kommer för övrigt att noga följa hur Portugal klarar sin upplåning, efter att man förra veckan nådde sin högsta räntenivå, för att se vilka konsekvenser den kan få för synen på Spanien och kanske andra länder, även det mer eller mindre regeringslösa Belgien. Folkomröstningen i Sudan kommer säkerligen ge ett utslag för självständighet för Södra Sudan och det kommer att bli viktig att EU bidrar till att övergången kan bli fredlig. Ja, det verkar som om året har börjat. Det är inte en särskilt lätt bild som träder fram.
Bloggar: Carl Bildt, Caroline Szyber, Carl Bildt #2, Karolina Lindén.