Återkommen från en vecka i Bryssel som kommit att handla om slutförhandingar om lagstiftning om alternativa investeringsfonder där Frankrike nu är det land som står emot parlamentets och ordförandelandets förslag till lösning, med ett förslag som innebär protektionism när det gäller riskkapital och investeringar.
På ett helt annat spår har denna vecka för min del också handlat om att försöka på nytt få igång processen med ett parlamentariskt samarbete med länderna i östra Europa inom ramen för det som kallas Euronest, det vill säga länder som Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Armenien, Azerbadjan och Georgien.
Det är europeiska länder som präglas av en kamp mellan den gamla tidens styrande strukturer och en modern tids europeiska öppenhet. Ryssland stöder nationalism och gamla krafter som verkar i det fördolda medan en ny generation och liberala krafter orienterar sig mot Europa. Det är en konflikt mellan auktoritära krafter och demokratiska där utgången är viktig både för det enskilda landet och för Europa i sin helhet. Det gör det viktigt att bredda och utveckla det europeiska samarbetet med dem inkluderade. Det var också temat för ett längre möte jag i dag hade med dessa länders ambassadörer i Bryssel.
Ett problem i det parlamentariska samarbetet är att Vitryssland inte har ett erkänt demokratiskt valt parlament samtidigt som de andra länderna inte vill att något land ska uteslutas.Det är nu min förhoppning att vi nu ska kunna gå vidare med möten i mindre skala med de fem länderna, med en öppenhet för Vitrysslands framtida deltagande, samtidigt som vi kan fokusera på de frågor som ger samarbetet ett konkret innehåll. Det handlar om frihandelsavtal, viseringsavtal och energisamarbete och mycket annat.
Väl hemma visade det sig att Telia fortfarande inte har kunnat lösa problemen med ett bredband med telefoni, internet och TV som har varit ur funktion i tre veckor och med ett antal långa telefonköer. Det är bekymmersamt att enskilda företag rätt obekymrat kan ta det lätt på hur tjänsterna levereras. I kväll gjorde jag försöket att komma i kontakt med kundservice för nya abonnemang, vilket ledde till en omedelbar kontakt, för att sedan bli vidarekopplad till support, som jag efter viss väntan kom i kontakt med. De gånger vi har ringt till support har det handlat om långa väntetider.
Syftet med avregleringen av telemarknaden var att öka kundorientering och service. Det har i grunden fungerat på det viset att serviceverksamhet på många sätt har ökat, det gäller inte minst utvecklingen av nya tjänster. Men det är uppenbart att stora företag bryr sig mindre om de kunder de redan har än de kunder de hoppas kunna vinna. Det leder till en betydande tidsåtgång för den som står i kö, för att upprepade gånger be att få fel åtgärdade. Under de senaste veckorna har jag använt mig av det mobila bredbandet som jag har via 3.
Utan detta hade Telias oförmåga att upprätthålla sina tjänster lett till att vi varit utan både telefon och internet. I en tid då räkningar och kommunikation sker via internet är problemen för de flesta som drabbas av detta betydande. Jag tror tiden nu har kommit att ytterligare stärka kundernas ställning gentemot de stora teleoperatörerna. För det första måste olika operatörers tillgänglighet till kund stärkas. För det andra måste operatörernas ansvar gentemot kunder definieras, både vad gäller skadestånd och tillgänglighet inte bara när man vill bli kund utan också när man är kund.
En god sak med detta är att jag under några veckor har påmints om hur viktigt det var att bryta TV-monopolet. Möjligheten att se på andra kanaler än de som är must-carry är rätt tilltalande, milt talat, när Ettan, Tvåan och Fyran inte har det man lockas av.
Men det är konstigt att ett företag som Telia inte bekymrar sig mer om sina kunder. Då får vi diskutera hur de ska inse att de har ett ansvar som inte kan överlåtas till enskilda personer i deras telefonmottagning som gör så gott de kan.