Lukashenko-regimens agerande genom valfusk och hänsynslöshet mot oppositionens kandidater har gjort att Vitryssland har tagit flera steg tillbaka i sin utveckling. De förhoppningar som fanns om att den vitryska regimen steg för steg skulle öppna upp mot demokrati och rättstat finns inte längre. En av de ledande presidentkandidaterna, Vladimir Neklyayev, slogs ner medvetslös av polis, fördes till sjukhus, där han senare fördes bort. Det är okänt för hans familj var han befinner sig. På andra sätt har andra kandidater och politiska ledare misshandlats och förföljts av polis. Det är inte bara en regim som tagit steg tillbaka bortom hopp om dess egen vilja att göra Vitryssland till ett acceptabelt land.
De lättnader som EU har genomfört för att möta det som har uppfattats som öppningar i regimens förhållande till oppositionella måste nu bytas mot sanktioner som drabbar Lukashenko och hans anhang. Det vi ser i Minsk är en MC-klubb vid den politiska makten och i kontroll över ekonomi och näringsliv. Det finns därför också skäl att låta Vitryssland stå utanför det vidare samarbetet inom den Östra partnerskapspolitiken. Den vitryska regimen har genom helgens brutaliteter visat att man inte vill vara med om att dela det som är det partnerskapspolitikens grund, nämligen respekt för och vilja att samarbeta med europeiska värden som grund.
Ett allra första krav är att de som nu har fängslats eller förts bort omedelbart släpps fria och tillåts sjukvård. Det är ett krav som måste ligga till grund för varje politisk kontakt.