Isolera den vitryska regimen – artikel i SvD
Den 12 januari 1991 reste ordföranden i det litauiska parlamentets utrikesutskott till Sverige. När han landat hade hans hemstad Vilnius bokstavligen ockuperats av sovjetiska OMON-trupper.
Syftet var att krossa självständighetssträvandena och att göra människor rädda. Natten till söndagen den 13 januari kom att bli den blodiga natten då de sovjetiska trupperna med stridsvagnar gick till attack mot demonstranter som stod i vägen till det viktiga tv-tornet. Det kostade 14 unga människor livet.Läs mer »Isolera den vitryska regimen – artikel i SvD
I den socialdemokratiska eftervalsdebatten framgår att ledande socialdemokratiska företrädarna i sak underkänner den politik de gick till val på. Det vill säga inte bara att de inte trodde den fungerade gentemot väljarna utan också att de ansåg att det var fel politik i sak. Det var jag och många andra övertygade om men om inte ens de som gick till val på den trodde på den är det värre. Det innebär de att de sökte en majoritet för att genomföra en politik som även i deras egna ögon var skadlig för Sverige.
Att en galen diktatur som Nordkorea kan fortsätta att år efter år strunta i världssamfundet beror på att regimen inte möter en entydig politik från andra länder. Dels finns det de länder som på grund av naturen av den egna regimen vill samarbeta, förlåta eller blunda för en galen regim som Nordkorea.
När socialdemokrater som Leif Pagrotsky vill att Sverige kräver en höjning av just bolagsskatten är det att ställa politiska villkor för ett stöd som inte bara inkräktar på Irlands självständighet utan också skulle drabba återhämtningen. Irland har det svårt nog på grund av den bristande kontroll man har haft över den finansiella utvecklingen. Det skulle bli ännu värre om de ovanpå det fick en omgång socialdemokratisk skattehöjarpolitik.
Utan eurosamarbetet hade Europa befunnit sig i en konkurrens med devalveringar och inflation som medel. Det valutakrig som kommit att prägla diskussionen om den globala ekonomin hade varit verklighet i Europa och det hade utlöst protektioniska åtgärder som inte bara hade underminerat den inre marknaden utan också ytterligare hotat det finansiella systemets stabilitet.
De kommande tio åren kommer Europa att präglas av åtstramningar och besparingar. Men i spåren av den finansiella krisen har ivern att minska systemrisker och de svagheter som präglade de finansiella marknaderna lett till en vilja att reglera inte bara mot systemrisker utan även mot risktagande som sådant. EU-direktivet om alternativa investeringsfonder, felaktigt kallat hedgefondsdirektivet, är ett exempel på hur långt ivern att reglera har gått. I EU-kommissionens förslag till direktiv bakades hedgefonder, råvarufonder och riskkapital samman i ett enda regelverk oberoende av var det fanns systemrisker.