Det är i grunden obegripligt att de rödgröna frivilligt ger Sverigedemokraterna en vågmästarroll i den frågan de bara kan vinna med stöd av dem. Genom att nominera en kandidat till talmansposten låter de Sverigedemokraterna avgöra ett val av stor symbolisk betydelse utan att det finns något politiskt skäl eller ens en politisk konflikt. Allt de hoppas på är att få Sverigedemokraternas stöd.
Återkommen från en vecka i Bryssel som kommit att handla om slutförhandingar om lagstiftning om alternativa investeringsfonder där Frankrike nu är det land som står emot parlamentets och ordförandelandets förslag till lösning, med ett förslag som innebär protektionism när det gäller riskkapital och investeringar.
In view of today’s proposals from the European Commission on how to address EU’s deficit problems, the co-chair of the EPP working group on Economic Policy Gunnar Hökmark MEP (Sweden) welcomed the proposals:
“I welcome the European Commission’s proposal for tough new rules against Member States that fail to cut debt and deficits level. Unless concrete measures to bring down public deficits are enforced now, macro economic instability and public deficits will continue to threaten jobs and welfare systems across Europe.
Läs mer »Hökmark welcomes proposals for EU’s deficit problems
En förmiddag med möte med Moderatkvinnorna på besök i Bryssel men dessförinnan och efter uppdatering kring förhandlingarna om alternativa investeringsfonder där jag tror att vi efter en hel del baxande nu verkar vara på väg att lösa frågan om öppenhet gentemot tredje land och likvärdiga villkor för företag som har dominerande riskkapital gentemot alla andra bolag. I det ursprungliga förslaget som kommissionen har lagt blandas riskkapital in med hedgefonder och andra fonder som kan ha systemrisker. Det blev inte mycket bättre i den delen i Ekonomiska utskottet men nu har förhandlingar i partigruppen och mellan råd och parlament öppnat upp för en kompromiss som är rimligt.
När detta skrivs på väg till Bryssel och en vecka som kommer präglas av energifrågor, penningpolitik, telekom och Euronest-diskussioner. Det är samtidigt en påminnelse om att en stor del av svensk politik sker inom ramen för gemensamma beslut i EU.
Med Ed Milliband och inte hands bror David blev det fackföreningarnas Labour som steg fram ur krisen efter Gordon Browns nederlag. Det innebär ett Labourparti som går till vänster snarare än att försöka utveckla förnyelsen. Allra mest omedelbart kommer denna vänsterlutning till uttryck i synen på budgetunderskottet. Med det nya nya Labour kommer budgetunderskottet ses som en stimulans snarare än en belastning.
Anders Edwardsson och Fredrik Segerfeldt skriver på SvD om hur S och Mp skulle kunna undvika att ge Sverigedemokraterna en vågmästarroll genom att konsekvent ha en extra ledamot utkvittad.
Danmarks tidigare statsminister Uffe Elleman-Jensen skriver i dagens Svenska Dagblad om Sverigedemokraterna och pekar på det som så många tycks glömma i debatten efter valet, nämligen att Sd inte bara kännetecknas av en främlingsfientlighet utan också av ett socialdemokratiskt 70-talstänkande.
När sammanräkningen är färdig och inte lett till en egen majoritet för alliansen är det mest anmärkningsvärda den rödgröna tystnaden i frågan om Sverigedemokraterna. Ska man döma av vad de säger vill de hellre att Sverigedemokraterna kan tvinga fram inflytande än att hålla dem utanför det.
