Veckan i Strasbourg har inte direkt varit någon framgång för europeisk öppenhet och konkurrenskraft.
Voteringen om det så kallade mammadirektivet blev en framgång för dem som vill att Europaparlamentet ska vara ett överparlament. Socialdemokraterna stödde en rapport som innebär att den svenska föräldraledigheten ska regleras genom beslut i Strasbourg och Bryssel istället för i Sveriges riksdag och av föräldrarna. Det blir ökade kostnader för en kortare tid samt obligatorisk mammaledighet. Men framförallt lämnar beslutet efter sig frågan varför så många tror att Europaparlamentet är bättre är bättre på att bestämma över familjepolitik än nationella parlament och familjer själva.
I debatten om krispolitiken röstade majoriteten för en finansiell transaktionskatt, som har som främsta funktion att den leder till högre räntor och för bort fokus från de reformer som kan bidra till att lösa Europas problem.
Och i dagens votering om ursprungsmärkning ville en mycket stor majoritet att varor importerade från andra delar av världen ska vara ursprungsmärkta, i en protektionistisk andra för att skydda europeiska tillverkare. Det är inte heller så vi löser Europas problem. Ursprungsmärkning hör den tid till då en vara tillverkades i ett land och i ett annat. Nu designas den på ett eller flera ställen, tillverkas i olika delar i olika delar av världen, sätts samman någonstans för att sedan exporteras. Det är ett tänkande som hör hemma i en annan tid och som var fel då. Ska Europa vara konkurrenskraftigt ska vi vara i centrum för den globala ekonomin, inte bygga spärrar för de varuflöden som ger modern industri dess konkurrenskraft.
I dag blev det också klart att det blir den kubanske dissidenten Guillermo Fariñas som får årets Sacharovpris. Det är en gest och ett stöd till alla dem som kämpar mot den kubanska diktaturen. När detta applåderades av parlamentet satt den socialistiska gruppen tyst i protest samtidigt som kommunisterna högljutt protesterade.
Men vi har också drivit beslutat om en ny lag mot sena betalningar, en budget för 2011 som innebär ytterligare prioritering av forskning och utveckling och de krav som ska ställas på en ny och mer kraftfull stabilitetspakt. I EPP gruppen har vi haft en första diskussion om hur den ska utformas där min ambition är att vi ska verka för sanktioner mot dem som bryter mot underskottsregler ska drabbas av automatiska sanktioner, oavsett om stora länder vill göra undantag för sig själva.
Det har för min del blivit klart att jag blir parlamentets rapportör om spektrum- och frekvenspolitik. I denna fråga lika vl som i andra tar jag gärna emot synpunkter på vad som kan göras för att ytterligare skapa öppenhet över gränserna och slippa roaming överhuvudtaget.