Hoppa till innehåll

I världens andra ekonomi

I somras blev Kina världens näst största ekonomi. Det var ingen plötslig nyhet och hade dessutom med all sannolikhet varit fallet sedan en tid tillbaka, oavsett mätmetoder. När jag i dag kom till Shanghai tillsammans med övriga i EPP-gruppens ledning blir jag både förvånad och inte förvånad. Inte förvånad eftersom jag vet att Kina under 30 års tid har haft en osannolikt hög ekonomisk tillväxt. Förvånad eftersom kunskapen om Kinas ekonomiska utveckling ändå inte räcker till för att förstå vad det i verkligheten innebär i människors liv och tydliga uttryck som stadens utveckling. En av världens största städer med kvarter efter kvarter av moderna höghus, skyskrapor och palatsliknande kontor.

Det är lätt att bli imponerad men också lätt att glömma bort varför denna utveckling har skett. Det är inte de kinesiska ledarnas välfärdspolitik som gjort detta utan öppenheten för en marknadsekonomi överallt där den inte hotar statens kontroll.

Så är också bankerna statligt styrda och kontrollerade. Med de överskott, bland annat på grund av låga löner och en låg växelkurs, som den kinesiska ekonomin ger har det lätt till en väldig kapitalisering. Kinesiska banker är idag världens största vad gäller just kapitalisering. Och det kommer inte förändra sig i någon annan riktning, bara förstärkas.

Det jag ser här och det vi ser i Kinas utveckling är en radial förändring inte bara av världens ekonomiska balans och förutsättningar utan också en ny politisk balans. Kina är trots den ekonomiska utvecklingen en rigid och hänsynslös diktatur, med de värden som detta ger. En av de frågor som jag kommer att ta upp i samtal här är omvärldens och Europas reaktion på behandlingen av frihetskämpar och inte minst mottagaren av Nobels fredspris Liu Xiaobo. Kinas enda väg mot att bli en naturlig del av världssamfundet är en utveckling mot demokrati och öppenhet.

Det är den enda vägen för att kineserna själva ska få del av den välfärdstillväxt som är så tydlig här. Och det gör utmaningen för oss desto tydligare. Vi måste på en gång utveckla konkurrenskraft och dynamik och samtidigt vara tydliga med de krav som gäller för att det kinesiska samhället ska bli en naturlig del i den moderna världen.

Etiketter: