”Ein Europa ohne Grenzen, nur mit freie Menschen!” Så lyckades jag den 8 juni 1989 avsluta ett stapplande anförande på tyska i den tyska Europavalsrörelsen inför valet någon dag senare. När jag insett att jag var tvungen att tala på tyska, vilket jag inte var mogen för, behövde jag en effektiv slutkläm. Och utan gränser, fria människor, det lät klatschigt och var rätt. Men i juni 1989 kändes det likväl hopplöst avlägset. Men bara några månader senare började ett Europa utan gränser, med bara fria människor, förverkligas. Berlinmuren föll i november, Tyskland kom att återförenas trots mångas motstånd och Sovjetunionen föll till besvikelse för dem som till slutet skickade gratulationstelegram till diktaturen. Läs mer »”Fortsatt öppenhet är Europas framtid” – krönika i Borås Tidning