Vi firar Frivärld tio år!

Publicerat av Gunnar Hökmark den

I höst firar Frivärld – Stockholm Free World Forum – tio år. Det är tio år som är värda att fira, där den säkerhets- och utrikespolitiska agendan sakta har förändrats. Frivärld har varit ledande i att utveckla en debatt som har sett med realism på de hot som Putins styre över Ryssland innebär för Sverige och vår region. Frågorna om fri handel och globaliseringens positiva effekter har stått högt på agendan. 

Vi har varit i täten och klargjort de hot som den kinesiska diktaturen innebär globalt och mot demokratiska länder. I den svenska debatten har vi i den delen haft stor nytta av den kinesiska ambassadören i Stockholm som genom ord och handling ville försöka skrämma kritiker till tystnad i det svenska samhället. Vi har samtidigt visat varför Kina inte ska stängas ute från den globala ekonomin, om nu någon tror det vore möjligt, utan att regimen ska mötas med krav på att respektera den internationella rättens principer. Frivärld bildades 2011.

Det var tre år efter Rysslands invasion av Georgien. Fyra år efter att Vladimir Putin i sitt omtalade Münchental inlett det kalla kriget 2.0 genom att slå fast att Sovjetunionens fall, inte dess existens,  var en historisk tragedi. Kraven på demokrati avfärdade han som ett uttryck för omvärldens aggression. Tio år tidigare hade samme Putin återupprättat Sovjetunionens nationalsång som Rysslands.

Samtidigt som Sovjetunionens nationalsång åter började sjungas inleddes den militära upprustning som vi i dag ser resultatet av i form av en mängd av nya och avancerade vapensystem tillsammans med förband för snabba och riktade militära operationer mot omvärlden. Ryssland hade sedan 2000-talets början utvecklat en militära förmåga riktad mot grannarna i Östersjön, mot Arktis och för att kunna dominera Östersjöregionen och norra Europa. 

Den sökande demokratiska utvecklingen under 1990-talet hade brutits genom en oförsonlig klappjakt politisk opposition och på allt som var oberoende till Kreml, från fria media till entreprenörskap och fria företag. Med Putin kom fängslanden och avrättningar av oppositionella krafter och alla dem som inte underordnade sig hans personliga makt. Företag togs över, köptes upp för slumppris eller konfiskerades helt enkelt genom en rättsapparat som gick regimens ärenden. Det var uppenbart att utvecklingen innebar ett hot mot demokratier och rättsstater i Rysslands närhet. 

Min vän Mats Johansson, då riksdagsledamot hade tröttnat på hur klarspråk om hoten mot Sverige bemöttes och på hur oppositionen övertrumfade regeringen i att vilja nedrusta försvaret. I riksdagen fick Mats och andra påpekanden från sin gruppledning om att man inte borde ”tala om Ryssland”. Samma försök att påverka mig hade jag fått från andra håll när jag skrev i Dagens Nyheter om hur rysk energipolitik var på väg att dominera europeisk energiförsörjning.  

Försvarspolitiken inskränkte sig till hur internationella insatser skulle utformas, under det ihåliga mantrat att Sveriges gränser bäst försvarades långt borta från Sverige. Det var på modet både bland politiker och militärer att avfärda hoten om militära angrepp mot Sverige som föråldrade tankemodeller eftersom Sovjetunionen med sin invasionskapacitet inte längre fanns. Den militära underrättelsetjänsten hade 2003 till och med lanserat sin bedömning om att väpnade angrepp mot Sverige kunde uteslutas för överskådlig framtid, något som den dåvarande regeringen gärna gjorde till sin analys.

Tron på att väpnade angrepp kunde uteslutas byggde inte på någon unik insyn i hemliga underrättelser eller djupa analyser, utan på en ytlig glädje över att världen såg annorlunda ut än vad den hade gjort. Det var ohistoriskt och bara något år senare ångrade de ansvariga denna formulering men då hade den redan blivit politiskt populär och bekväm för dem som ville fortsätta nedrusta försvaret. Sveriges gränser skulle försvaras med så lite soldater som möjligt, för att med nätverksriktade sensorer vara så modernt som det det bara gick. 

Mats Johansson och jag talade mycket om denna farliga utveckling, där viljan att undvika verklighetens hot ansågs vara klarsynt och upplyst, medan det ansågs som ytligt och gammaldags att peka på de nya framväxande hoten.

I själva verket var alltför många fastlåsta vid att förstå världen genom det gamla kalla krigets logik så de i en ny tid inte kunde se de nya mönster av hot som växte fram. I den försvarsberedning som presenterades 2004 hade jag varit den ende som hävdade att hoten om väpnade angrepp kvarstod och att föreställningen om att väpnade angrepp mot Sverige kunde uteslutas var fel tänkt. Jag påpekade också att det inte heller fanns belägg för att Ryssland skulle var på väg i en demokratisk och europeisk riktning.

Det krävdes inte djupa analyser för detta, utan bara öppna ögon och öron. Men hoppet om att den eviga freden var säkrad och behovet av att kunna motivera budgetbesparingar var större än kravet på att värna nationens säkerhet. 

Svensk säkerhetspolitisk debatt präglades av en verklighetsflykt och en ovilja att tala om de lösningar som den nya tidens hot krävde. Frivärld ändrade på det.

Natofrågan hade varit lagd på is och försvaret var nedrustat till  sin kanske lägsta nivå någonsin i modern svensk historia – i en tid då upprustningen kring oss var intensiv. Numera diskuteras Nato mer än någonsin och försvaret är under återhämtning från de allra lägsta nivåerna.

Det var avgörande att Frivärld kom i gång med sin verksamhet. Om det nya kalla kriget. Om Rysslands växande militära förmåga och politiska aggressivitet. Om hur Östersjöregionen hade kommit att bli det nya Europas spänningsfält mellan det som var kvar av öst och väst. 

Ryssland visade självt hur fel tron på den eviga freden var. När den ryska invasionen av Ukraina genomfördes 2014 beskrevs den allra först som en intern uppgörelse, men till slut vaknade Sverige till en ny tids verklighet. Den nya vakenheten ledde inte till någon omsvängning av försvarspolitiken men väl till insikten om att världen kunde vara farlig. Frivärld såg till att verkligheten kom in i den svenska säkerhetspolitiska debattens förutsättningar.

Det var uppenbart att Estland, Lettland och Litauen, liksom Polen, Tyskland, Danmark och Norge, hade sin säkerhet fredad genom medlemskap i Nato. Det var även uppenbart att Nato, genom sin existens och närvaro gav stabilitet i hela Östersjöregionen liksom åt Norra Europa. Trots det var Natofrågan en fråga som den svenska debatten flydde ifrån. Frivärld bröt mot detta och har sett det som en av sina viktigaste uppgifter att visa hur Nato ger oss alla säkerhet i vår del av världen.

Nu har debatten svängt. Det finns i riksdagen en majoritet för en Nato-option som regeringen förnekar. Av pragmatiska skäl, och som en konsekvens av de internationella insatserna, har det svenska försvaret Nato-anpassats ner till plutonsnivå. Men trots att man gärna utvecklar Nordiskt samarbete, Atlantiskt samarbete, Träningssamarbete och Operationellt samarbete –- vägrar regeringen medlemskap i Nato och dess säkerhetsgarantier. 

De länder som i dag ger Sverige ökad säkerhet genom sitt medlemskap Nato får genom Sveriges utanförskap en minskad säkerhet. Det är dags att ändra på det och opinionen har snabbt rört sig i den riktningen.

Sedan Frivärld bildades har vi påverkat och utvecklat den säkerhetspolitiska debatten. När Mats Johansson alltför tidigt gick bort 2017 fick jag ansvaret att vara ordförande för Frivärld. Det är ett fantastiskt fint uppdrag.

Vi har fortsatt att utveckla verksamheten på samma sätt som tidigare, genom att fästa uppmärksamheten på de faktiska hot som möter Sverige och riktar sig mot det öppna samhället.

Det gäller Rysslands nya krigföring där man suddar ut gränserna mellan krig och fred. Kinas politik som går ut på att använda sin ekonomiska styrka för att sätta press på och kuva andra. Vi sätter ljus på hoten, på dem som angriper vårt samhälle och de krav på oss själva detta ställer.

Utmaningarna är många. Ur det kalla krigets låsta block och bipolära värld har det vuxit fram en multipolär värld.

Där är diktaturer och despotier inte längre slutna mot omvärlden utan omvärlden är en del av deras värld. Där har de inte heller självklart motbalanserande krafter. Där kan de låta mörkrets krafter operera i fria samhällen, med diktaturens logik och medel.

Ryssland är genom sin krympta ekonomi inte längre ett globalt hot men är i kraft av sin militära förmåga och sitt våldskapital hot mot Europa. Det gäller Rysslands militära förmåga, dess operationer för destabilisering och politiken för att göra andra länder energiberoende.

Kina har genom sin utveckling mot att bli världens största ekonomi kommit att bli världens mäktigaste diktatur och tvekar inte inför att använda denna makt i en öppen värld. Det kinesiska kommunistpartiet ser hela världen som sin spelplan. Den logik som präglar förtrycket i Kina präglar också dess utrikes- och påverkanspolitik.

Iran och diktaturerna i Mellanöstern slåss om regional kontroll, men har ambitioner som är globala.

USA är under en långvarig utveckling, där fokus allt mer står på Stillahavsregionen snarare än Europa. Åren med Trump var förhoppningsvis en parentes men också ett uttryck för en långtgående förändring där amerikansk politik i världen beror på hur världen uppfattas i USA. Det gäller synen på allianser och vilka som är fiender, men framförallt synen på vad som är den fria världens gemensamma intressen.

Europa behöver USA för att kunna möta det militära hot som Ryssland innebär och USA behöver Europa för att möta det globala hot Kina är. Och Kina är ett hot även i vår del av världen.

Cyberkrigföring, industrispionage, destabiliseringsoperationer, hot genom militär närvaro, desinformation, korruption och köp av strategiska företag och medier, penningtvätt och kriminalitet tillhör den krigföring som pågår i skuggan av despotier, där rättsstaten blivit en stat som ger makten all rätt. Det är i denna gråzon som vi idag ser omedelbara hot mot vår säkerhet och demokrati.

Därför lanserade Frivärld vårt Gråzonsprojekt – som syftar till att visa hur företag och samhällsinstitutioner utsätts för hot och attacker i det dolda.

Vi har utvecklat en verksamhet för att analysera och förstå desinformation inom ramen för CIDA, Center For Influence and Disinformation Analysis.

Vi ser Europa som en avgörande gemenskap för att möta hoten mot den fria världen. Europa måste tillsammans med USA stå starka tillsammans för att despotier ska tvingas förhålla sig till den fria världens regler, istället för det omvända. Vårt projekt för framtidens Belarus är ett uttryck för detta liksom för vårt systematiska arbete för att stödja frihetens krafter. 

Därför driver vi nu vårt projekt Europa Nu, som handlar om de ekonomiska reformer som krävs för att göra Europa starkt och till en självklar del av den globala ekonomins frihetskrafter. Europeiska Unionen måste skapa kapacitet och kapabilitet för att kunna möta hoten mot samhälle och företag. och leda den globala ekonomins utveckling, samt tillsammans stå militärt starka inom ramen för Nato.

Internationell handel är en avgörande förutsättning för den ekonomiska tillväxt som innebär både välstånd och ekonomisk styrka liksom förmåga att möta klimatförändringen. Vi arbetar, genom Frihandelsbloggen, analyser och utredningar på att visa hur globaliseringen har gett välstånd och bekämpat fattigdom. Frihandeln måste vara fri, men också öppen för dem som vill delta på dess villkor.

En av den fria världens viktigaste institutioner är just den internationella rättsordningen. Vi kommer under hösten genomföra ett antal olika projekt för att visa hur Den fria världen måste agera gemensamt för att värna dess värden i en tid då despotier kan utnyttja vår öppenhet.

Vi skapar förutsättningar för en diskussion om hur vi möter dessa hot genom att påminna om att det är det demokratiska samhällets institutioner, inte välviljans och än mindre hyckleriets deklarationer, som ger oss säkerhet, fred och en demokratisk samhällsutveckling.

Frivärld står för en utrikespolitik och säkerhetspolitik baserad på den liberala demokratins institutioner, – inte på tron på att politiska deklarationer värnar freden.

Utrikesakademin har gett nya generationer en inblick och en förmåga att föra den diskussionen vidare. 

Vi som vill värna det öppna samhället måste värna de institutioner som ger stabilitet och trygghet. Vi måste se realistiskt på de krafter som vill underminera dessa institutioner och som drivs av andra värderingar och syften än den liberala demokratins.

  • Marknadsekonomin med global frihandel är en institution som bidrar inte bara till välstånd och social trygghet utan också till de innovationer och mänskliga framsteg som är nödvändiga för att möta vår tids stora utmaningar – från växthuseffekten till fattigdom och utsatthet.
  • Öppenheten för nya tankar och nya idéer är avgörande för den fria världens möjligheter att skapa en utveckling som ger säkerhet, tillväxt och kunskaper som den nya tiden kräver.
  • Diktaturer ska inte isoleras, utan konfronteras med den öppna ekonomins och det öppna samhällets alla krafter. Transparens om vad de gör och klarhet om vilka vi har att göra med är avgörande för utvecklingen av en politik som möter den auktoritära kartell som formas av det gemensamma intresset att legitimera förtryck.
  • Internationella avtal och lagar måste respekteras och utvecklas i den liberala demokratins anda. Den nya tidens teknologier och forskning måste komma till användning i öppenhet och under de lagar och regler som gäller för öppna samhällen.

Hoten från Ryssland kvarstår i både traditionella och nya former. Kina har genom sin aggression och krav på dominans kommit att förändra den säkerhetspolitiska agendan, inte bara för sina grannar utan för hela världen. Hybridkrigföring, destabilisering, desinformation, industrispionage och cyberkrigföring har skapat fler möjligheter att initiera konflikter med andra. De nya hoten har alla två saker gemensamt. De känner inga avstånd och heller inga gränser.

Det innebär att det första steget lätt kan tas i avstånd, anonymitet och utan ansvar. Eskaleringstrappan går allt djupare ner i vårt samhälles normala och vardagliga liv. Som alltid riskerar detta att sluta i väpnade operationer och militära angrepp.

Varje del av vårt samhälle måste försvaras mot varje typ av hot. Därför är det bra att vi nu fått myndigheter och strukturer för att möta både cyberkrigföring och desinformation. Det har Frivärld föreslagit och arbetat för. Men det är nu lika viktigt som tidigare att klargöra att ska vi kunna möta hoten mot våra institutioner med aktiva åtgärder måste vi också tillsammans med andra ha förmågan att stå emot militära hot. Alla hot hänger nämligen samman med varandra.

Säkerhetsrådet har blivit en central plats för svensk säkerhetspolitisk debatt om alla dessa och andra frågor. Med våra Senior Fellows har vi både resurser och kanaler att föra debatten vidare. 

Sverige bör gå med i Nato. Sverige måste som nästa steg i återställande av försvarsförmågan anslå två procent av BNP till försvaret, såsom även andra demokratiska länder har åtagit sig att göra. Vi bör varje år göra en uppdatering av hur vår säkerhetspolitiska situation har förändrats och utvecklats för att säkerställa att vi har ett försvar som är anpassat till hoten. 

Vi måste även utveckla ett försvar för de hot och angrepp som drabbar oss i gråzonen, där europeisk sammanhållning är avgörande, liksom vi måste kunna bemöta lågintensiv krigföring och destabilisering. Hoten från Kina måste mötas med en strategi som gör det möjligt att möta diktaturens logik och strategi. 

Därför behöver Europa Nu ekonomiska reformer, insatser för fri handel och en fördjupad inre marknad så vi blir en ledande global ekonomi som med en gemensam säkerhets- och försvarspolitik står starkt i världen. 

Europeiska unionen måste vara ledande och stå i centrum för teknisk utveckling, frihandel och en globalisering på den liberala demokratins grund samt vara en ledande global aktör för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter när inga andra är det. Klimatfrågan avgörs genom det globala engagemang Europa kan mobilisera bland andra och den utveckling vi själva föregår med och kan dela med av till andra. Europeiska unionen behöver en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som tillsammans med ekonomisk styrka och en tydlig utrikespolitik ger Europa geopolitisk kraft. 

Frivärld har uppnått mycket under de gångna åren. Vi ska uppnå mer. Det faktum att despotiernas krafter ser oss som en utmaning vittnar om deras svaghet och idéernas styrka. Så när vi firar 10-års jubileum är det också framtida framgångar vi ser fram emot.

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *