Hoppa till innehåll

Sean Connery blev som person en symbol för något större än hans roller

Vi har alla sett honom som James Bond.  På det godas sida mot det värsta onda. Lugn, kall och med humor samt en väldig modernitet som gjorde varje film omodern så snart en ny tid avlöst det förra året. Elektroniken som i film efter film avbildades som höjden av modernitet blev snabbt omsprungen av verkligheten. Skämten med och om kvinnor som i grunden rymde uppskattning snarare än nedlåtenhet känns i dag i bästa fall gammaldags. Men han stod ut som den lugne kämpen för rätt, frihet och fred. 

Stoisk med brittisk självsäkerhet och självironi, alltid beredd att ta ett tag och en risk till. Inte en engelsman utan en skotte. Med en varm relation till amerikaner och USA, som större och starkare men ändå mindre smarta och raffinerade. Ständigt med en god kontakt till Europa och en orädd linje mot förtryckarna.

Sean Connery gav liv och djup åt en roll som i grunden inte var så politisk men som likväl handlade om något större än idag plumpa kommentarer. Nämligen om att demokratier måste stå upp för sina värden, även om de är små, att det goda alltid kan vinna. Det lilla Västeuropa kunde stå upp mot de stora hoten med hjälp av det allierade USA. Att den enskilde tillsammans med andra människor kan trotsa de stora farorna. 

Med en plattare skådespelare hade den licensierade agenten inte fastnat som något mer än en av många schabloner till äventyrare som hade dussintals kolleger på den vita duken. Personen gjorde rollen större och oss alla till möjliga hjältar. Och försvaret av friheten väldigt mycket roligare och tjusigare. Det är inte bara filmerna vi minns utan han som gjorde dem till något större. Sean Connery var större än sina roller och precis i den andan visade sig verkligheten vara större än dikten.