Mordet på en statsminister är en attack på det demokratiska samhället och på vårt land. Mordet på Olof Palme skakade om hela Sverige och var först och främst en tragedi för hans familj men det var ett helt land som vaknade upp skakat och i sorg dagen efter den 28 februari 1986.
Det påverkades inte av att Olof Palme var en politisk person som polariserade debatten genom konfrontation och attack. Under hans tid drevs löntagarfonder fram, näringslivets företrädare kallades babianhannar och profithungriga kolportörer medan de som krävde demokrati och fria val i Östeuropa anklagades för att återfalla i det kalla krigets korstågsfararmentalitet och demonisera Sovjetunionen och därmed vara säkerhetspolitiska risker. Det polariserade Sverige men upphävde inte den gemenskap som präglade det svenska politiska samhället. Det påverkade än mindre det faktum att mordet på Olof Palme blev en tragedi för det svenska samhället.
Det är därför en fortsättning på tragedin att mordet inte synes bli löst ens nu efter 36 år och efter några månaders marknadsföring av ett medialt event i form av onsdagens pressträff med åklagare och spaningsledare. Det enda de kunde presentera var misstankar och hur dessa kunde sammanställas till att handla om en avliden person. Som åklagaren själv sa hade detta i sig inte räckt för en rättegång, om den misstänkte hade levt. Så nu utpekas en person, och döms, utan någon rättegång inför domstol.
Hur sannolikt spaningsledningens och åklagarens misstankar och utpekande än kan synas vara är det inte så ett rättssamhälle fungerar. Så på det viset blir dagens övning kanske ett avslut för familjen i form av sönerna men det blir inte det avslut som är värdigt en rättsstat. Frågan om vem som mördade Olof Palme kommer fortfarande leva utan svar annat än dagens misstankar.
På det viset är dagens presentation, utan bevis och utan vapen, en demonstration av en utredning och förundersökning som blir historisk inte bara genom sin omfattning, och att den gällde en statsminister, utan också genom sin långa serie av misstag, inkompetens, oförmåga, politiskt godtycke och ständiga misslyckanden.
Så många utpekade, en dömd i tingsrätt, så många udda spår som tilltalade thrillertänkande hos en oprofessionell spaningsledning, där kurdspår, palestinaspår och Sydafrikaspår avlöste varandra och ledde till en hysterisk beväpning av en livvaktsgrupp åt spaningsledaren, med poliser som smugglade in vapen med högre prestanda än polisens normala beväpning för att kunna skydda spaningsledaren, som ett inslag. Dagens besked att digitalisering av material har skett först de senaste åren är direkt ledsamt att ta del av. I Sveriges största och nationellt viktigaste polisutredning har inte bara kostnaderna varit större än i någon annan utan också försummelserna och oförmågorna.
Det är en tragedi att Olof Palme inte kunnat hedras med en professionell polisiär insats under mer än 30 år. Det är ett bakslag för Sverige och strävan att läka misstron. En kompetens och en oväld som vi trodde var svensk har förbytts i en serie av överraskningar om hur amatörmässighet och oförmåga kan dominera. Så ovissheten och frustrationen som Sverige drabbades av kvarstår. Mer än så var inte månaderna av medial marknadsföring av dagens pressträff värd.