Så har nu Europaparlamentet avslutat denna mandatperiod. Och nu går Europa till val. Det sker mot bakgrund av att Ryssland nu med militär aggression försöker hindra ett demokratiskt val i Ukraina, inte för att Ukraina är ett hot mot Ryssland utan för att demokratin är ett hot mot Putin.
Det är en omfattande och långsiktig aggression präglad av långvarig upprustning, ekonomisk krigföring mot grannländer, ett krig mot Georgien, påtryckningar mot Armenien, Azerbajdzjan och Ukraina under flera år, liksom mot de baltiska länderna, hot och löften, korruption och belöningar. I Ryssland en allt mer hatisk ton mot oliktänkande och en uppenbar kleptokrati.
Ryssland har allt mer blivit en renodlad rövarkapitalism där rättsstat och marknadsekonomi förlorat till förmån för den personliga maktutövning som klicken kring Putin ägnar sig åt. Det är som att det bara rä skenet från den gamla sovjetiska tiden som döljer detta för den svenska vänster som nu på olika sätt argumenterar för att Ryssland har en rätt att styra över ett annat land.
Regimen Putins lögner om hur man infiltrerar och invaderar Ukraina, med beslut i Duman om att man har mandat att göra det och hemliga eller förklädda operationer med ryska elitsoldater är ett uttryck för hur Putin nu agerar. Han har startat ett krig och förbereder sig till att eskalera det.
Därför var det häpnadsväckande att den socialistiska gruppen vid dagens votering inte hade som linje att stödja parlamentets resolution utan angav fri röstning. Det innebär att den grupp som svenska socialdemokrater tillhör inte kunde ta ett tydligt avståndstagande mot den ryska aggression som riktar sig mot hela Europas stabilitet och fred.
Men så är det, flera av socialistgruppens partier är arvtagare till de gamla kommunistiska partierna som förtryckte bland annat Polen och Ungern. Nu finns banden genom en underdånighet till Moskva, en relativisering av förtrycket och aggressionen samt oligarkernas pengar.
Jag förutsätter att de svenska socialdemokraterna röstade för resolutionen men det innebär att den kandidat till kommissionsordförande de vill ha har sin förankring i en grupp som inte kan dra gränsen mellan diktatur och demokrati när Europas värden är hotade. EU-kommissionen kan inte ha en ordförande som företräder en politisk grupp som inte kan värna europeisk fred utan att ursäkta angriparen.