Det finns inget likvärdigt i att tvinga elever gå i sämre skolor.
Utredningen om en likvärdig skola kom att handla om hur man ska bevara en orättfärdig skola olikvärdig för alla elever som går i den. I stället för att ge förslag på hur elever ska kunna välja bättre skolor, och skolor som är bäst för den enskilde, mynnar utredningen ut i att det är god skolpolitik att hindra elever ifrån att välja bra skolor, motarbeta de skolor som elever väljer för att i stället lotta ut dåliga skolor mellan elever som inte vill gå i dem.
Utredningen är ett uttryck för den nonchalans mot kunskap och enskilda elever som alltför mycket har präglat svensk skolpolitik. Den enskilde eleven är inte ett eget subjekt, med ansvar för sina strävanden efter kunskap, utan ett objekt för den politiska maktens vilja att lägga tillrätta konsekvenserna av dess misslyckanden.
För det första innebär utredningens förslag om lotteri ett förkastande av att den enskilde elevens vilja och ansträngningar i skolan ska uppmuntras. Du må vilja göra det bästa av dina år i skolan men vi lottar bort dig från den väg och den utbildning du själv vill välja, är budskapet. En skolpolitik som struntar i eller direkt motarbetar den enskilde elevens vilja att få bästa möjliga utbildning är inte bara kontraproduktiv utan arrogant och blind för människors olika behov.
För det andra innebär utredningens förslag om lotteri och kvoter att man erkänner att fristående skolor ger en bättre utbildning samtidigt som man vill motarbeta dem just därför.
Utredningen säger ju genom sina förslag rakt ut att de fristående skolor som elever väljer, och därför har köer, generellt sett är bättre än de offentliga skolor som man tvångsvägen vill lotta ut till elever som inte vill gå i dem. Efter att socialdemokratins skolelit under åratal ifrågasatt att valfrihet och fristående skolor ger bättre utbildningsresultat säger man nu i stället det är fel att elever kan få gå i bättre skolor.
Nu är problemet att de föraktade friskolorna är bättre och ger en bättre utbildning än de kommunala. Det är vad många jämförande studier har visat men det är framförallt vad tusentals elever har upplevt och genom sina val har tagit ställning för.
Om det inte vore så att vissa skolor, framförallt friskolor, vore mer attraktiva för eleverna på grund av att de är bättre fanns ingen poäng utifrån den socialdemokratiska agendan att lotta bort dem från dessa skolor samtidigt som andra ska lottas in på dem. Socialdemokraternas problem är befängt nog de elever som väljer en bättre skola, inte de som tvingas gå i en dålig skola. Utredningen vill nu genom lottning dessutom bevara dåliga skolor genom att tvinga elever att gå i dem. Det är det som kallas likvärdigheten.
För det tredje vore det rimliga att öppna upp för fler platser och fler skolor som elever vill gå i, inte motarbeta dem som ger bäst utbildning. Likvärdigheten handlar om att alla ska riskera gå i dåliga skolor, inte att alla ska få bästa möjliga utbildning. Därför vill man genom förändringar i bidragssystemet motarbeta de skolor som elever söker till. Detta är fullständigt uppåt väggarna och är ett cyniskt sätt att sänka den svenska skolans redan låga utbildningskvalitet.
Det rimliga vore ju att avveckla dåliga skolor, och att ge bra och attraktiva skolor förutsättningar att växa och erbjuda fler elever platser. Om det är kö till en skola är den enkla lösningen att ge fler möjligheter att gå i denna eller andra lika attraktiva skolor. I stället vill utredningen underminera de fristående skolornas möjligheter att utvecklas.
Det finns inget likvärdigt i att tvinga elever gå i sämre skolor. Inget likvärdigt i att värna existensen av dåliga skolor. Inget likvärdigt i att hindra fler elever att välja den skola de vill ha. Inget likvärdigt i att motverka bra skolor.
Sveriges skolproblem handlar inte om att för många går i bra skolor utan att för många går i skolor som inte håller måttet. Den svenska skolans problem med nyanlända som inte kan hänga med och en bristande kvalitet i resultat, löser man inte genom lotteri. Man löser det genom reformer så att fler kan välja den skola som är bäst för dem och att fler bra skolor kan utvecklas för att ge elever den bästa möjliga starten i livet. Allt annat är maktens arrogans mot unga människors vilja att göra det bästa av sitt liv.