Hoppa till innehåll

Kinesiska regimen försöker friskriva sig – artikel i Expressen

  • av

Det finns en uppriktig vilja att Kina ska vara en viktig partner i den globala ekonomin – men det finns ingen acceptans för diktaturens logik. Det är därför beklagligt att Kinas ambassadör i Sverige i sitt svar till den amerikanske ambassadören friskriver den egna regimen från ansvar för den snabba utvecklingen av corona-pandemin.

Den kinesiska regimens företrädare odlar ständigt föreställningen att kritik av diktaturens förtryck, dess politik och dess osanningar riktar sig mot Kina som nation och kränker det kinesiska folket. Så är det inte. Tvärtom. 

Det finns en uppriktig vilja att Kina ska vara en viktig partner i den globala ekonomin – som respekterar den fria handelns öppenhet och villkor – liksom det finns en beundran för Kinas ekonomiska framsteg och för dess historia och kultur. 

Det finns däremot ingen acceptans för att diktaturens logik tillåts hota demokrati och frihet i andra länder. Det är diktaturen, dess förtryck och dess osanningar som kritiseras, bland annat för att de skadar det kinesiska folket.

Det är därför beklagligt att Kinas ambassadör i Sverige i sitt svar till den amerikanske ambassadören här i Expressen bara upprepar diktaturens attacker på andra länder och friskriver den egna regimen från ansvar för den snabba utvecklingen av corona-pandemin. Världen över gör den människor sjuka, skördar dödsoffer och har lett till stängda samhällen. 

Pandemin som utvecklades i Wuhan och kunde sprida sig därifrån under lång tid eftersom den förnekades, visselblåsare hotades, kritiker försvann och sanningen förtrycktes till det inte längre var möjligt, drabbar världens utvecklade ekonomier hårt och utsätter världens fattigaste länder för en förnyad fattigdom. 

Förtrycket av visselblåsare, försvunna kritiker, förnekelse av sanningen och oviljan att göra något åt den djurhållning och de livsmedelsstandards som gett världen upprepade epidemier, skadar även Kina. Då duger det inte att kommunistpartiets företrädare beskriver Kina som den stora hjälparen, och inte som landet som måste gå till botten med ett problem som drabbar hela världen.

Den kinesiska regimens ledare måste, om man vill utveckla ett förtroendefullt samarbete med andra länder, lyssna på kritiken och svara på de många frågor som världen i dag ställer. 

Hur och när uppstod smittan? Varför dröjde det så länge innan man informerade omvärlden? Vad har hänt med de försvunna visselblåsare och kritiker som förutom den nu avlidne läkaren Li Wenliang larmade om den framväxande krisen? Varför stängdes inte internationella flygförbindelser från Wuhan ner när inrikesflyget från staden stängdes? 

Varför sprider kinesiska företrädare desinformation om att smittan har skapats av andra länder och placerats i Wuhan eller har andra källor? Varför väljer de kinesiska myndigheterna att grundlöst attackera Sverige som ett problem för hela Europa i stället för att ta sitt ansvar i denna kris?

Det finns världen över en stor respekt för landet Kina, dess historia och kultur liksom det moderna Kinas ekonomiska betydelse. Kina bidrar med sin export till världsekonomins utveckling men exporten till Kina har också gett kineser ett större välstånd än vad någon kunde tro var möjligt.

Nu måste de kinesiska ledarna välja väg inför tiden efter pandemin. När de talar med diktaturens tunga mot omvärlden och villkorar handel med politiska krav påverkar det synen på Kina som trovärdig partner. Om man inte kan lita på leveranskedjor från Kina kommer vi se nya handelsmönster träda fram.

Väljer man i stället vägen mot ett öppnare samhälle, som man med stor framgång inom ekonomin gjort sedan 1980-talet, kommer man kunna vara en trovärdig partner. Då måste man också inse att kritik mot landets politik följer samma mönster som när andra länders politik och regeringar kritiseras i öppen debatt, samt att kritiken mot diktaturen beror på diktaturen själv och inte på något annat.