I år är det 40 år sedan Sverige genomförde folkomröstningen om kärnkraft, i mars 1980. Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och före detta Europaparlamentariker (M), har varit en aktiv debattör i frågan ända sedan dess.
Vad har hänt under de decennier som gått sedan omröstningen?
– Något mycket viktigt är att Sverige har blivit ledande i minskningen av koldioxidutsläpp. De har minskat med mer än 30 procent sedan 1980. Inget annat land har gjort en liknande förändring. Det skulle aldrig varit möjligt om linje tre, som innebar avveckling över tio år, hade vunnit.
Kärnkraften har inte haft samma politiska vikt sedan omröstningen och i praktiken har linje ett genomförts, då kärnkraftverken varken lades ned i förtid eller helt förstatligades. Är det tack vare omröstningen som intresset för frågan minskade?
– Nej, under hela 80- och 90-talen drev Socialdemokraterna för att genomföra en förtida avveckling. De planerade ett naturgaskraftverk i Stenungsund och ett oljeeldat kraftverk i Nynäshamn. Det hade lett till stora koldioxidutsläpp.
– Som energipolitisk talesperson i Moderaterna kunde jag visa att utbyggnaden skulle bryta mot koldioxidtaket, vilket M hade drivit igenom. Annars skulle man ha fortsatt med en plan på ett svenskt naturgasnät.
Vilka ville ha ett naturgasnät?
– Det fanns flera olika intressen då många tänkte sig att kärnkraften faktiskt skulle avvecklas. Dock skulle billig energi från naturgas ha slagit undan förutsättningarna för bioenergi. Då hade vi fastnat i det fossila träsket.
Hur ser du på omröstningen i efterhand? Borde något ha gjorts annorlunda?
– Man borde inte ha haft den. Valkampanjen fokuserade ensidigt på riskerna och man glömde bort allt annat. Som ekonomi, arbetstrygghet och även klimatfrågan som då var i sin linda.
– En parlamentarisk diskussion om hur förtroende för kärnkraften kunde stärkas och säkerheten höjas hade varit ärligare eftersom en avveckling på tio år visade sig vara omöjlig.
Behöver Sverige fortfarande kärnkraft?
– Ja, när man lägger ned Ringhals 1 och 2 innebär det den största ökningen av utsläpp någonsin, på 15 procent. Och ekonomiskt är investeringarna redan gjorda så vi har bara de låga rörliga kostnaderna kvar. Nedläggningen är ett gigantiskt samhällsekonomiskt slöseri.
Vissa tidigare kärnkraftsmotståndare har börjat svänga med hänsyn till klimatet. Varför sker det just nu tror du?
– Fler inser ju att klimatfrågan är den existentiella frågan. Om vi inte löser den spelar inget annat någon roll. Det handlar om stora delar av världens ekonomi och överlevnad.
Vad blir rollen för svensk energiproduktion och kärnkraft på en europeisk marknad?
– Vi kan exportera energi till baltiska staterna. Då skulle vi både minska koldioxidutsläppen och bryta deras beroende till Ryssland.
– Men även Sverige behöver importera ibland. Vår elektrifiering har gått så långt att vi ofta tänker att den är färdig. Men om hela biltrafiken, varenda lastvagn, ska elektrifieras krävs det två till tre kärnkraftverk till.
Vad kan vi göra globalt?
– Svenska företag går i bräschen för att fasa ut fossilberoendet i stålindustrin. Vi kan visa världen att det är möjligt. Men det kräver el till rimliga priser och den möjligheten sumpas om vi inte tar vara på kärnkraften.
EU driver en gemensam energipolitik. Hur integrerad kan den europeiska energiförsörjningen bli?
– Man måste skilja på två delar av försörjningen. Produktionens struktur handlar om nationella kompetenser. Medan energimarknaden är europeisk.
– Avregleringen av energimarknaden hade stor betydelse för nya energislag som vindkraft. Dansk och svensk vindkraft kan inte löna sig om man bara kan leverera till hemmamarknaden. En stor marknad är avgörande för nya förnyelsebara energislag så att man kan sälja överskottsenergi.