Pär Granstedt håller med mig om att ingen kan hållas ansvarig för andras illgärningar oavsett om man har samma hudfärg eller ej. Dagens nordafrikaner och européer har därför inget ansvar för den slavhandel som skedde över Atlanten för över hundra år sedan. Däremot menar han att vi har en skuld för det välstånd som vi i dag lever i, då han hävdar att det skapades av kolonialismen. Det är, med all respekt, uppåt väggarna.
För det första var Sverige ett av Europas fattigaste länder ända fram till 1800-talets slut. Det var ett av skälen till att en nära en miljon svenskar emigrerade till USA. Vårt välstånd växte fram genom ekonomiska reformer som påbörjades på 1860-talet. Mellan 1880 och 1920 var vi det land i Europa som hade snabbast tillväxt och det hade inte ett smack att göra med kolonialism eller rasism.
För det andra ser vi att det är länder som förnekat individens frihet som har stannat i fattigdom. Sovjetunionen upplevde under det sena 1900-talet sannerligen inte något välstånd genom rasism eller kolonialism under seklen dessförinnan. De länder som i arabvärlden i modern tid har praktiserat slavhandel har präglats av fattigdom, tills de började handla med olja.
Välstånd har kunnat växa fram där människor har betraktat varandra som individer och där friheten har blomstrat. De regimer som har tillämpat identitetspolitikens ideologier, det må vara ras, klasskamp eller kultur, har dömt sig själva till fattigdom. Så Pär Granstedt behöver inte gå och huka av skuld. Han bör istället med stolthet stå upp för individens rätt.