Hoppa till innehåll

Hämma inte de äldres valfrihet

  • av

De äldre riskerar att drabbas dubbelt av coronapandemin. Först var det framför allt de som blev allvarligt sjuka och dog. Nu utsätts de dessutom för en ideologisk kampanj mot den enskildes rätt i äldreomsorgen. Konsekvensen blir inte bara en sämre omsorg utan också minskad möjlighet att få den omsorg man själv vill ha.

Redan i våras påstod en rad vänsterdebattörer grundlöst att den höga dödligheten inom äldreomsorgen berodde på privatiseringar. Förutom att lägga skulden på omsorgens anställda har det för vänstern blivit en ideologisk självklarhet att privata alternativ har lett till sämre omsorg och högre dödstal. Det är felaktigt och inte rätt mot vare sig medarbetarna eller de äldre.

Äldreomsorgen har fått klä mycket skott för hur Sverige mött coronaviruset. Ansvaret för hanteringen av en global pandemi och en nationell kris ligger dock rimligen inte på chefer och personal på äldreboenden, utan på regeringen och nationella expertmyndigheter. Det är där den nödvändiga kompetensen ska finnas och det är där rekommendationer och regler när det gäller sådant som skydd och karantän utformas.

När det gäller hanteringen av coronaviruset bör man vara ödmjuk, oavsett vilken syn man har på att äldre får välja vård och omsorg. Skillnaderna ska inte överdrivas men pekar i alla undersökningar som har gjorts på att de privata alternativen har lyckats bättre.

* Enligt Göteborgs stad hade nästan hälften av äldreboendena i kommunal regi smittats av viruset, mot endast en fjärdedel av de som drevs privat.

* Enligt SVT var överdödligheten på kommunala boenden i Stockholmsregionen 104 procent, mot 97 procent på privata boenden, en liten marginal som om inte annat motsäger dem som hävdar motsatsen.

* Enligt Sveriges Radio var dödstalet per boendeplats i Uppsala län 2,6 på kommunala boenden, jämfört med 1,9 på privata.

Dessa siffror säger inte så mycket om den normala äldreomsorgen. Men ska man dra någon slutsats när det gäller driftsform är det att färre gamla avled av Covid-19 på privata äldreboenden. Om drivkraften är omsorg om äldre hade man således drivit på för fler privata äldreboenden. Istället för många fram ett återigen falskt påstående om att allt var de privata alternativens fel. Denna typ av politik kan leda till att alla äldre fråntas möjligheten att välja bort mindre bra äldreomsorg, oavsett om den är privat eller kommunal.

Det motståndarna till privata alternativ vill uppnå är i själva verket en historiskt unik nedrustning av välfärd. I förlängningen av deras krav skulle nämligen mellan en fjärdedel och en femtedel av omsorgen tas bort från äldres vardag.

Attackerna mot alternativ och valfrihet i välfärden är också attacker mot en utveckling där omsorgen steg för steg kan bli bättre. Det är ingen tillfällighet att i Socialstyrelsens öppna jämförelser inom äldreomsorgen har privata aktörer bättre resultat än offentliga på 18 av 20 jämförbara indikatorer. Samtidigt har äldreomsorgen aldrig haft lika mycket pengar som nu, men uppvisar likväl stora skillnader i kvalitet.

Istället för att tvinga på den offentliga välfärden ideologisk renlärighet behövs förstärkning av mångfald, konkurrens och entreprenörskap, så att verksamheten kan utvecklas och äldreomsorgen bli bättre. Detta kan underlättas genom stärkt redovisning av kvalitetsindex och de äldres nöjdhet med omsorgen. Endast så kan Sverige få en omsorg som ger äldre ett liv av värdighet, trygghet och kvalitet.