Hoppa till innehåll

Freden måste vinnas i Irak

Fred och stabilitet i Irak kommer inte att vinnas i Jerusalem utan i Bagdad, Basra och Mosul. Lika lite som terrorn och den etniska rensningen på Balkan kunde skyllas på Israel, USA eller Europa kan man skylla motsvarande skeende i Irak på någon annan än de hatets grupper som mördar andra. Den talibanska fundamentalismen i Afghanistan beror heller inte på något annat än det som sker i landet.

Som jag påpekade i mitt nyhetsbrev för några dagar sedan ser vi i dag i Irak samma sak som vi såg på Balkan för 15 år sedan, nämligen hur brutala diktaturer under lång tid kunde skyla över och trycka ner motsättningar mellan befolkningsgrupper i stater som formades efter första världskriget utan hänsyn till dess folk, men de kunde inte motverka dem och skapa försoning. [BILD1]Snarare så tilläts gamla motsättningar leva vidare i nerkylt tillstånd. Illusionen att de problemen kan lösas genom en politik som inte tar sikte på dessa grundproblem är farlig för freden och stabiliteten inte bara i det framtida Irak utan också i regionen som sådan. I går presenterades Bakerrapporten, en av den amerikanska kongressen beställd analys över situationen i Irak med deltagande av företrädare för både demokrater och republikaner.

Den rekommenderar ökade diplomatiska ansträngningar i Mellersta Östern och ökat engagemang för en lösning av konflikten mellan Israel och Palestina. Den reflekterar också över hur en ökad regional styrning av Irak kan bidra till att lugna motsättningar mellan folkgrupper. Det är bra i båda delarna liksom att den resonerar om hur och under vilka villkor amerikansk trupp kan tas hem. Den andas lite väl mycket tro på att stabiliteten i Irak kan uppnås genom en lösning i Jerusalem. Det är att underskatta de problem som på egna grunder måste hanteras i Irak, Libanon och gentemot Iran och Syrien. Den allra främsta förtjänsten med rapporten är att den ger utrymme för och anledning att se över en politik som har misslyckats och uppenbart leder fel i Irak.