Det förvånansvärda är inte att Ann-Sofie Hermansson friades från åtalet om förtal. Det förvånansvärda är att frågan om man får kalla någon extremist, blev till en domstolsfråga. Så bör det inte få vara i en demokrati. Förvånansvärt är också att försvarsadvokater, formade ur svensk rättstradition, åtar sig att driva mål som enbart syftar till att inskränka yttrandefrihet och försvåra debatten om extremism i Sverige.
Till gruppen svenska extremister hör NMR, liksom de autonoma vänstergrupperna som hotar med våld och islamister som försvarar terrorism. De vill alla vända begreppen så att de själva identifieras med ”folket”, genom att säga att kritik och fördömanden av dem är kritik och attacker mot den grupp som extremisterna säger sig företräda.
I debatten om detta förtalsmål är det därför viktigt att hålla isär begreppen. Islamistiska extremister anser sig vara muslimers rätta företrädare, liksom den autonoma vänster säger sig vara folkets sanna företrädare eller NMR anser sig vara det svenska folkets främsta företrädare. Förtalsmålet nu har syftat till just detta, att hävda att kritik och fördömanden av islamism och extremism handlar om islamofobi eller rasism.
Så är det inte. De som predikar våld och hat får aldrig tillåtas ta skydd bakom religion, politisk övertygelse eller etnicitet. De står inte för något annat än sin egen extremism och det egna budskapet av hat och hot. De företräder inte några andra än sig själva.
De som vill misstänkliggöra muslimer för sin tro, kommer säkerligen hävda att det enskilda åtalet handlade om muslimer som vill skada det svenska samhället. Det är att gå extremismens ärende, inte den egna extremismen utan de extremisters som väckte det enskilda åtalet. Den dagen extremister som predikar våld, heligt krig och försvarar terrorism anses företräda svenska muslimer har extremisterna vunnit.
Det ironiska och de paradoxala är att det inte finns några som är de islamistiska extremisternas mest nyttiga idioter, än de rasistiska extremister som i sin propaganda vill hävda att de är normen för muslimer i vårt land. De bör alla bekämpas i denna polarisering av vårt samhälle.
Det är istället dags att se till att lagar och regler som riktar sig mot terrorism, samröre med Daesh eller andra väpnade rörelser träder i funktion. Vapenbrott, pengasmuggling, stöd till Daesh och uppvigling, ska betraktas som de brott de är oavsett vilken religion eller politisk uppfattning man förklär sig i. Är man inte svensk medborgare ska man utvisas. För man ett krig mot vårt samhälle ska man betraktas som det säkerhetshot man är.
Extremister är extremister, och det får man vara, men när de begår brott ska de dömas för de brott de begår. Vi får aldrig acceptera att någon annan än extremisterna kritiseras för extremism, lika lite som vi får acceptera att några andra än dem som begår brott ska bära skulden.
Det gäller muslimer liksom varje annan grupp i vårt samhälle. Invandrare likaväl som här födda. Här ska inte finnas någon kollektiv skuld, utan bara ett rättssamhälle där individer tar ansvar för sina handlingar och varje individ har sina rättigheter. Det är något vi bör lära oss av den förtalsprocess som var till för att flytta fram extremisters position i det svenska samhället. Det var nämligen det som det enskilda åtalet handlade om. De förlorade nu och bör fortsätta förlora. Ann-Sofie Hermansson stod fast och det bör vi alla göra.