Det är en lätt bisarr inriktning på förhandlingarna om EU´s återhämtningspaket. De länder som ska betala förhandlar om en mindre bidragsandel medan de som vinner mest på bidragen kräver att bidragsandelen ska vara så stor som möjligt. De kräver med andra ord i att de andra ska betala mer till dem och hävdar att det är så Europa formas och blir starkt. Det är nödvändigt för sammanhållningen i EU att bidragen ska vara så stora som möjligt menar de.
Det är precis denna inriktning som skapar långsiktiga spänningar i EU. Ett EU som präglas av ständiga förhandlingar om hur misskötta ekonomier ska få bidrag frän välskötta ekonomier kommer präglas av ständiga motsättningar. Det gäller inte minst eftersom bidragen inte kommer göra de mindre välskötta ekonomierna mer välskötta. Tvärtom hjälper bidragen till att dölja strukturproblem och bristande konkurrenskraft. De skapar ett ökat beroende till EU-kommissionen och till den offentliga maktutövningen i dessa länder som i sin tur bidrar till bidragsmentalitet, risker för korruption och till att existerande företag stärks på nya konkurrenters bekostnad, allt detta just problem som redan lett till minskad konkurrenskraft och lägre tillväxt.
Det är en avgörande nackdel att EU-kommissionen ständigt tenderar utforma förslag för att utveckla EU genom att kommissionen får en mer central ekonomisk roll snarare än företagandet, marknadens investeringar och dynamiken genom innovationer. Det är en byråkratisk tankemodell som går på tvärs med förutsättningarna för en dynamisk och stark ekonomi.
Europa blir inte starkare för att EU-kommissionen får ett större inflytande över ekonomi, företagande och investeringar. En sådan politik stärker däremot EU-kommissionen på medlemsstaternas och den dynamiska ekonomins bekostnad. En av många skäl till Brexit var just reaktionen mot tron på att EU blir bättre ju starkare kommissionen är och föreställningen om att detta var en ständigt pågående process.
Det är ingen ständigt pågående process, och EU och Europas ekonomier styrs vare sig av kommissionen eller parlamentet som många motståndare älskar att hävda. Men det är likväl till skada för Europa och kommissionen att den inte kan låta bli att utforma budgetförslag, och nu återhämtningspaketet, i en form som ger kommissionen största möjliga inflytande. Det skapar motsättningar av det slag vi nu ser. Kommissionens byråkratiska övertro på sin förmåga att styra den ekonomiska utvecklingen har återkommande skapat svåra budgetförhandlingar på grund av att kommissionen utformar sina förslag för att vinna ett maximalt inflytande under förevändning att så blir EU starkare. Det vi nu ser är motsatsen.
Det är därför förvånande att de som anser sig vara mer Europavänner än andra har förklarat att Sverige måste rakt av utan kritisk granskning och debatt säga ja till paketet, som om det är för Europas skull. Istället för bästa möjliga politik för Europa anser de att man ska säga ja till första bästa förslag. De förhandlingar som nu förts in på den fjärde dagen visar att de har fel och att det går att förbättra politiken. Det är för Europas bästa.
Både återhämtningspaketet och långtidsbudgeten måste syfta till att stärka Europa, europeiskt företagande och tillväxt, inte kommissionens politiska roll och inflytande över ekonomin. Bidrag sätter kommissionen i centrum när man fördelar dem medan lån sätter ekonomiska kriterier och grundläggande lönsamhetskrav i centrum. Nya skatter ger kommissionen ökad makt men på bekostnad av konkurrenskraft och dynamik i den europeiska ekonomin.
Vänner av ett starkt Europa står upp för en öppen ekonomi, likvärdiga förutsättningar för statsstöd till utsatta företag även i länder som har statsfinansiella problem – vilket i det här fallet kan motivera bidrag till de ekonomier som är mest utsatta för underskott – men ställer krav på att investeringar styrs av lönsamhet och kommersiella kriterier, inte av byråkratiskt godtycke – vilket talar för lån när det gäller återhämtningspolitiken och den absolut största delen av paketet.
Vi stärker Europa genom att stärka europeisk ekonomi och konkurrenskraft, inte genom ökad makt till kommissionen på bekostnad av gemenskap och sammanhållning. EU-kommissionen bär ett betydande ansvar för de motsättningar som nu skapats liksom för de risker som stora bidrag innebär för den europeiska återhämtningen.