Det finns ingen gräns mellan svensk politik och den Europeiska unionens. EU-frågor, som det ofta slarvigt kallas, är inte något konstigt bortom Sveriges gränser, utan politik som i högsta grad berör oss och som vi kan och bör påverka. Det är därför dags att Sverige slutar se EU som något främmande och i stället tar på sig en ledarroll för att forma framtidens Europa.
För det är inte genom att stå vid sidan och agera bromskloss som Sverige kan förändra den europeiska politiken. En sådan inställning leder enbart till att andra tar besluten åt oss. Istället bör vi driva på för mer frihetlig och marknadsvänlig politik i Bryssel. För om vi inte lägger förslagen om en bra miljöpolitik med satsningar på kärnkraft, mer konkurrens på den inre marknaden och en hållbar migrationspolitik kommer sannolikt ingen annan göra det. EU är inte heller en fix konstant utan en union som blir vad medlemsländerna gör den till, varken mer eller mindre. Därför behöver Sverige vara med och forma den i en mer frihetlig riktning.
Vi måste också inse att Europas säkerhet och välstånd är en förutsättning för det svenska samhället och fortsatt tillväxt. Utan EU skulle vi hamna i ett läge där 27 länder skulle ha sina egna regler och bestämmelser, något som skulle försvåra handel och öppna upp för protektionism. Den utopi av enkla avtal mellan länder som EU-skeptiker ofta målar upp finns inte i praktiken. Istället leder den typen av upplägg till enorma mängder byråkrati, minskad handel och på sikt minskat välstånd.
Viktigt att komma ihåg i tider av ett allt mer aggressivt Kina, och ett Ryssland som inte räds för att starta krig mot europeiska länder, är att den Europeiska unionen i dag är den enda globala kraften som kan och vill vara en aktör för mänskliga fri- och rättigheter. Utan en stark europeisk union hade våra baltiska grannländer förmodligen gått samma öde till mötes som Ukraina, och Kina hade kunnat fortsätta med sin ekonomiska krigföring mot världen.
EU är också den enda globala aktören som vill utveckla fri och multilateral handel samt slå vakt om en global klimatagenda. De som tror att Sverige, Danmark eller Estland kan möta dessa utmaningar bättre på egen hand har inte bara fel, utan riskerar genom den politiken alls vår frihet och välstånd.