Hoppa till innehåll

En ännu tydligare rättsstatsmekanism gör det än svårare för dem som bryter mot reglerna

Som trots allt väntat blev det till slut ett beslut om långtidsbudget och den stora parallella återhämtningsfonden. Den rättsstatsmekanism som låg i förslagen från början har nu i det som blev en kompromiss skärpts från rättsstatsperspektiv. När någon medlemsstat ska utsättas för kritik och få sanktioner på grund av att man inte når upp till de krav på rättsstat som medlemskapet förutsätter ska detta gå via EU-domstolen. 

Det är något som inte borde ha varit en kompromiss utan en utgångspunkt från början. I en rättsstat är det inte politiska majoriteter som dömer utan domstolar utifrån lagens bokstav och mening. Annars riskerar man att öppna upp fältet för politisk godtycklighet. Med detta avväpnas också möjligheten för regeringar att framställa kritik och sanktioner som politiskt betingade. Det blev nu svårare för Ungern och Polen att säga nej, lättare att inför den egna befolkningen ge med sig och det kommer bli väldigt mycket svårare att avvisa grundläggande kritik som EU-domstolen ger sitt stöd till. Det kommer också gälla Rumänien som av och till styrts av regeringar som velat legalisera korruption, Malta som inte har kunnat dra någon tydlig gräns mellan korruption i den egna regeringens inre kretsar och grov brottslighet och med svaga självständiga rättsliga institutioner.

Kanske finns det, inte för att någon kommer att på allvar ifrågasätta Sverige på dessa grunder, skäl för oss att se över hur domare till vår högsta domstol utses. Det kan vara bra att ha respektavstånd till de system som praktiseras i länder vi med rätta kritiserar.