Hoppa till innehåll

Den mänskliga faktorn stör alltid de som vill vara elit

Svante Nycander skriver på DN debatt om den anti-liberalism som präglar kultursidor i det svenska medielandskapet. Hans exempel på liberala genomslag förundrar mig något eftersom de inte främst har att göra med individuell frihet utan snarare med en utveckling av rationalitet, tidsanda och modernism. Men likväl är hans poäng både viktig och tänkvärd.

I grunden hänger den samman med att de som ser sig som en intellektuell elit, och vill vara en del av den i andras ögon, och som anser sig ha sett ljuset mer än andra också vet hur andra bör leva.

Liberala värden och den enskildes frihet blir då till avsteg från det förment rationella som överheten och de särskilt upplysta ser som det självklara och ideala. Den enskildes olika uppfattningar stör det ideala. Ungefär som om dockorna i ett dockskåp börjar hitta på egna dumheter, eller om tågen i leksaksjärnvägen börjar avgå efter många olika resandes önskemål istället för drömmen om perfektionism.

Men de glömmer alla att den perfektionism och den intellektualitet de drömmer om bara sitter i deras egna ögon. Det är med den som med fåfänga, den ska betraktas på avstånd och med kritiska ögon. Men för dem som har sett ljuset är det svårt att se kritiskt på den stora tanka man har formulerat åt andra. Så därför har vi genom tiderna konsekvent sett hur de som vill se sig som intellektuella har gått före i ett avant garde, inte för frihet och demokratiska värden utan för en färdig bild av hur samhället borde utformas åt dem som ska leva i det.

De glömmer alla att den mänskliga faktorn inte är ett fel i stora system utan grunden för utveckling och nytänkande förutom medmänsklighet, känslor och respekt.