Det finns två viktiga och noterbara saker i Rysslands militära angrepp på Ukraina.
Den första är att regimen Putin som uppenbart struntar i det internationella samfundet, internationell rätt och nationers suveränitet till förmån för rysketnisk nationalism.
Den andra är att det är så många i Europa, och i Sverige, som gärna vill hitta ursäkter och förklaringar till att han ska förstå att han vill göra det. Det är dem som anser att eftersom det finns extrema grupper i Ukraina så måste man förstå varför en rysk nationalist som Putin har en rätt att angripa ett annat land. Det är dem som anser att man inte ska provocera Putins Ryssland genom att ställa krav på att respektera internationell rätt och fria stater. Och det är de som i känslan av att Ryssland kanske ändå är någon slags arvtagare till det Sovjetunionen som man i åratal har förnekat att man stödde gärna vill ge en kleptokratisk och nationalistisk regim sitt stöd. Eller så kanske det är de som menar att Janukovitch efter att ha plundrat Ukraina och berikat sig själv inte borde behövt ställas tills svars för sina gärningar och sitt våld mot demonstranter.
Det mest anmärkningsvärda är att de anser sig värna demokrati och tolerans genom att försvara Putins nationalism och hets mot oliktänkande, brutaliteten, gangsterstyret och Jaunukovitchs goda namn.