Marknadsekonomi och privat företagande har format Sverige och skapat vårt välstånd. Så ser det ut över hela världen. Vänsterns visioner om statligt ägande, planhushållning och politisk styrning har över hela världen lett till statens makt över människorna och förlorad välfärd.
En avgörande del i den fria ekonomins överlägsenhet är att vinsten som uppkommer genom en effektivare verksamhet, genom att erbjuda människor det de behöver samt genom att förnya så att man ständigt erbjuder något som är bättre än det som fanns innan.
Den globala ekonomins utveckling baserad på fri handel mötte vänsterns motstånd. Det sades vara utsugning, kolonialism och en meningslös jakt på tillväxt. I själva verket har globaliseringen och den fria handeln besegrat fattigdomen snabbare än de av FN uppsatta målen och lett till att färre människor än någonsin i vår moderna historia lever i absolut fattigdom. Men det stannar inte bara vid det. Människors förmåga att stå emot naturkatastrofer har stärkts. Nya teknologier har kunnat utvecklas, som sparar miljön över hela världen. Människor har lyfts ur armod genom att producera det som har exporterats till rikare länder och därmed kunnat få ta del av de produkter som producerats och importerats från rikare länder.
Det är vinsten som gör det intressant för människor att pröva, riskera och att satsa. Men vinsten är också ett uttryck för en växande ekonomis möjligheter och som skapar förutsättningar till nya investeringar och forskning. När två plus två blir fem växer våra gemensamma möjligheter till skillnad från när två plus två ständigt stannar vid fyra eller som så ofta två plus två blir tre, två eller bara ett. Sovjetunionen, Venezuela, Östeuropa, Iran, Nordkorea eller Kuba är exempel på hur möjligheter förötts och människorna förråtts av sina egna.
I Sverige har vi under årtionden sett hur offentlig välfärd stått och stampat i samma organisationer, styrda av politiker istället för av människors egna behov och önskemål och utan utrymme för förnyelse, innovationer och högre kvalitet.
Nu har vi fått bland annat inom skolans område men också inom sjukvårdens och äldreomsorgens privata alternativ som är effektivare, mindre byråkratityngda, mer flexibla och ledda direkt vid verksamheten. Människor väljer dem för att de anser de är bättre, tryggare och mer tillgängliga. De går med vinst inte för att de suger ut någon, utan för att de fungerar så mycket bättre än offentliga verksamheter så att de går med vinst istället för med de ständiga förluster som präglat många kommunala alternativ. Men vänstern är emot vinsten, mångfalden och idén att andra än politikens makthavare kan förnya verksamheter.
Det drabbar just nu skolor, där vänstern anser att den vinst som skolor går med är ett uttryck för att de är dåliga, när det så uppenbart är motsatsen. Som argument för att attackera friskolor använder man misskötta exempel som redan av nuvarande lagstiftning och en normal tillsyn borde ha lagts ner, oavsett om de är kommunala eller privata. De accepterar hellre dåliga kommunala skolor än att öppna upp för många bra fristående.
När hundratusentals elever går i skolor som de är nöjda med är vänstern inte nöjd eftersom det inte är vänstern som bestämmer vilka skolor eleverna ska gå i. De vägrar se den svenska skolans problem med allt för få som får gymnasiebehörighet eller klarar de mest grundläggande kunskapskraven. De tror att de löser det stora problemet som vi framförallt har inom de kommunala skolorna med att förhindra privata alternativ, som om de kommunala skolorna blir bättre bara de inte behöver jämföras med dem som går bättre. Det är dåliga skolor, oavsett huvudman, som ska läggas ner, inte fristående skolor dit elever söker sig för att få möjlighet att bryta den segregation som följer av boende med den rörlighet som följer av skola och kunskap.
Det är dags att stå upp för människors välfärd mot vänsterns eviga predikan mot vinst, valfrihet och mångfald.