Nu måste vi andra vara starkare

Publicerat av Gunnar Hökmark den

För att undvika konflikter inom sitt parti har David Cameron lett sitt land in i motsättningar och konflikter som riktar sig mot Det förenade kungadömets grundläggande existens. Men motsättningarna är också av en annan art. De handlar om synen på Storbritannien i Europa och i världen.

En äldre generation har röstat för att Storbritannien i framtiden ska stå ensamt i tron att samväldet därmed uppstår medan den yngre generationen, alla åldrar under 50, röstade för en framtid i EU. Det förflutnas minnen har nu format framtidens gränser.

Det kan säkerligen finnas de som tror att rösten för ett utträde är en röst för marknadsekonomi och avreglering. Det är en tulipanaros som är lika osannolik som tulipanaroser är. Först och främst därför att Brexit-sidan dominerades av hoppet om stängda gränser, mindre värld i Storbritannien, protektionism liksom det faktum att främlingsfientligheten kom att bli en dominerande kraft i Storbritannien.

Det är också just dessa krafter som runt om i Europa nu jublar inför tanken på stängda gränser och en politik som bygger på motsättningar mellan länder. Tron på att man i ensamhet löser svåra utmaningar som präglar hela vår kontinent är inte bara ansvarslös utan också utan grund. Vi ser redan nu hur Italien för fram krav på att släppa på sanktionerna mot Ryssland och därmed acceptera den ryska krigföringen i Ukraina. Det kommer att ge ett allt mer krävande och aggressivt Ryssland.

Motsättningar skapar motsättningar. Nu kastas Storbritannien in i förhandlingar med EU om ett handelsavtal, där man från brittisk sida vill ha full tillgång till den inre marknad man har röstat nej till att tillhöra den. Det blir en ekvation som kommer att skapa besvikelser och nya motsättningar. Det är inte möjligt att tillhöra den inre marknaden, eller ha full tillgång till den, utan att man accepterar de gemensamma regler och lagar som formas för att göra den möjlig. Och det är detta som de gemensamma besluten inom EU handlar om. De förhandlingarna kommer liksom varje annan förhandling om handelsavtal bli svåra.

De omedelbara konsekvenserna ser vi nu i form av hur de brittiska finansmarknaderna drabbas av en växande misstro. Pundets fall är unikt och avspeglar synen på en ekonomi som ställt sig vid sidan om sina viktigaste marknader. Men utträdet och inte minst de långvariga förhandlingarna om utträdet och framtiden kommer att skapa en politisk och ekonomisk osäkerhet som Storbritannien inte befunnit sig i under modern tid. utanför den inre marknaden, på en isolationistisk väg, kommer den brittiska ekonomin drabbas på ett sätt som påverkar investeringar och jobb. Den finansiella oron drabbar britterna på flera olika sätt. Dels de banker och finansiella företag som nu rör sig mot EU, för att vara inne på den gemensamma marknaden. Dels kombinationen av finansiell oro och recession som drabbar de brittiska bankerna som är högt belånade.

Det är sannolikt, milt talat,  att Lämna-sidan inte kommer att ta ansvar för denna utveckling. De kommer sannolikt skylla på Europa och tro att man med statliga subventioner och protektionism kan styra upp detta. Där var Storbritannien en gång när man var Europas sjuka ekonomi.

På ett eller annat sätt kommer Storbritannien, allt medan debatten om Skottland och Nordirland nu startar, behöva förhålla sig till den europeiska verklighet som de är en del av även om man lämnar EU. Men de kommer inte kunna påverka den. Den kommer att påverkas av tyskar, fransmän, italienare och svenskar, för att nämna några. Mer än så återfår britterna inte någon kontroll. De förlorar en kontroll de vunnit över de frågor som är gemensamma när de går in i ensamhet för att möta alla gemensamma utmaningar vi har.

Nu måste EU, och Sverige måste gå i täten för det, skapa stabilitet och skärpa sammanhållning. Den fria världen, och det demokratiska Europa är en omistlig del av denna, måste stå stark när hoten är många. Vi måste se till att fatta beslut om de frågor, utmaningar och möjligheter vi har. Genomföra beslut och följa regler. Sluta förändra i tron att förändrade institutioner löser problem.

I går skrev jag på DN-debatt om den inriktning vi behöver oavsett resultat men det måste erkännas att det känns efter denna morgon än viktigare att Sverige aktivt tar en roll för att leda mot stabilitet och handling. Där kommer regeringen inte ha någon nytta av vare sig Vänsterpartiet, som nu jublar, Miljöpartiet som i grunden präglas av sitt gamla EU-motstånd och självfallet heller inte av Sverigedemokraterna som jublar när gränser stängs och protektionism får medvind. Vi måste sluta föra på EU nya uppgifter allt utifrån vad som är på modet i den inrikespolitiska debatten och istället se till att vi tillsammans genomför det som vi måste göra tillsammans.

Vi har de baltiska staterna som behöver vårt stöd och vår gemenskap. Behovet av Sverige i Nato blir nu än större. Vi har länderna i Central- och Östeuropa som måste fortsätta sin väg mot stabilitet och ekonomisk utveckling. Vi har Ukraina vars utsatthet för rysk krigföring är en oro för hela Europa. Vi har situationen på Balkan som för bara några decennier sedan gav europeisk osäkerhet. Vi har behovet av att utveckla våra ekonomier genom att utveckla vår gemensamma. Klimat och miljö. Fiske och forskning. Rysslands hotfulla utveckling. Kinas växande krav. Ett USA som abdikerar från att vara en säkerhet för den globala världsordningen och för fri handel. Mellanösterns växande hot. Flyktingfrågorna. De som tror att ensamhet löser dessa problem bättre än gemensamma kommer få tragiskt fel. De som tror att vi löser de stora utmaningarna med protektionism, stängda gränser, reglerade ekonomier och tullar har inte sett de ekonomiska under som de senaste decennierna har skapet välstånd åt fattiga människor över hela världen.

Storbritannien har gett upp sin plats i Europa. Landet kommer nu drabbas av nya exitdebatter och motsättningar. Det är tråkigt att se för oss som har sett Storbritannien som ett värn för öppenhet, tolerans och marknadsekonomi liksom fri handel. Vi får se vart Storbritannien går men vi måste se till att Europa kan bidra till trygghet och stabilitet för dess medborgare, välstånd genom handel och öppna ekonomier. Utan Storbritannien som stöd i den uppgiften får vi andra vara desto starkare.

 

 

Kategorier: Blogg

1 kommentar

Christer Andersson · 25 juni 2016 kl. 0:16

Några tankar om vad du tagit upp. Storbritannien har valt att lämna den gemensamma marknaden och som du själv säger ”Det är inte möjligt att tillhöra den inre marknaden, eller ha full tillgång till den, utan att man accepterar de gemensamma regler och lagar som formas för att göra den möjlig”. Sedan längre ned säger du ”Vi får se vart Storbritannien går men vi måste se till att Europa kan bidra till trygghet och stabilitet för dess medborgare, välstånd genom handel och öppna ekonomier.” Hur får du det att gå ihop? Jag med min bristfälliga kunskap om EU tolkar det som att man skapar avtal så ingen blir ekonomiskt lidande, vilket leder till frågan, varför då vara med i EU om det inte innebär någon vinst eller förlust om man är med eller inte?
Sedan, var det inte senast i vintras du funderade på att skapa en borgerlig regering som bygger på SDs aktiva stöd. För att återigen citera dig ”Sverigedemokraterna som jublar när gränser stängs och protektionism får medvind.” Hm, är det ett tecken på Moderat flexibilitet månne.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.