I Irak ser vi nu grymheter och det som är medvetna försök till ett folkmord. En extremistisk rörelse använder sig av religion och hat för en politik som vi så många gånger tidigare har sett leda till mänskliga och samhälleliga katastrofer.
Det är ett hot mot Europa och vår del av världen både vad gäller vår förmåga att värna våra värden och att värna vår egen säkerhet. Men det är också en utmaning av vår förmåga till att fungera som ett civiliserat samhälle. När Fredrik Reinfeldt vid den moderata valupptakten underströk den utmaning det är för ett öppet och civiliserat samhälle var det något som riktade sig till oss alla och som handlar om oss alla.
Det finns inget skäl till att Sverige ska vara det enda land som tar emot flyktingar men det är väsentligt och viktigt att slå fast att när människor korsfästs, mördas, halshuggs, torteras och våldtas så måste civiliserade samhällen möta detta med humanism och förmåga.
Det är avgörande att USA och Storbritannien har bidragit till att stoppa folkmordet men våldet fortsätter i by efter by och vi hör hur hela klaner av människor utrotas. Så är det verklighet vi nu ser.
Margot Wallström gjorde tvärtemot ett av sina första politiska utspel sen hon valt att lagom till valrörelsen återvända till politiken. Hon gjorde den omedelbart till en partipolitisk fråga där hon i grunden menar att Sverige inte har råd att ta emot människor på grund av att alliansregeringen har underminerat de offentliga finanserna. Hon föreslår empati istället för ansvarstagande i ett partipolitiskt utspel som tillhör ett lågvattenmärke i svensk politik.
Av människor på flykt gör hon en budgetpolitisk strid där hennes främsta syfte är att säga att Sveriges offentliga finanser är underminerade. Det var viktigare för henne än att stödja ansvarstagandet och öppenheten.
Nu är det hela lägre än så. Sveriges offentliga finanser är inte förödda. Vi har klarat krisen bättre än andra länder. Vi tillhör dem som har mest stabila offentliga finanser i Europa. Av de något större ekonomierna har vi det tveklöst mest stabila läget både vad gäller offentlig skuld och budgetunderskott. Detta är något som alla oberoende iaktagare, från svenska ekonomer till internationella organ konstaterar.
Vi har den högsta sysselsättningsgraden och har fått fram fler jobb och kunnat hålla arbetslösheten nere trots en global kris och trots att vi har tagit emot många andra på flykt. Nu försöker Wallström hävda att vi har förött finanserna, inte har råd och att Fredrik Reinfeldt genom att visa ansvar och plädera för humanism och öppenhet spelar Sverigedemokraterna i händerna. Det är befängt och osant.
Den som gör frågan om humanism och mänsklig öppenhet till en förvrängt budgetfråga av partipolitiska skäl låter partipropagandan ta över medmänsklighet och saklighet. Det drabbar dem som nu förföljs mer än något annat. Det kan i det svenska samhället finnas många uppfattningar om flyktingpolitiken men när det gäller den grundläggande utgångspunkten att slå vakt om öppenhet och humanism svek Wallström. Det är ett lågvattenmärke i denna valrörelse.