Krav på demokratiska val i Central- och Östeuropa dömdes ut som tokstollerier. Och den S-regering som Margot Wallström då satt i vägrade att erkänna att de baltiska länderna var ockuperade och var mer fokuserad på stöd till mer revolutionära rörelser. Arafat, Castro, Gadaffi.
Detta borde vara historia, men den rödgröna regeringens agerande följer i fotspåren från förr. När regeringen går sin egen väg och villkorslöst vill erkänna en palestinsk stat bryter man mot den EU-linje som bygger på en tvåstatslösning med tydliga krav på bägge sidor.
Man gör det i konflikt med de aktörer, det vill säga EU och USA, som är avgörande för att kunna uppnå en tvåstatslösning både i Mellersta östern och för att kunna möta rysk aggression i Europa. Som argument anger man sig vara i gott sällskap med de länder som redan erkänt en palestinsk stat.
Detta skedde inom ramen för kalla kriget och i Europa av stater som leddes av kommunistiska diktaturer. Den tidens regimer borde inte vara gott sällskap 2014.
I dag bör vi mobilisera ett starkt samarbete inom EU för att kunna reagera och sätta gränser mot Ryssland. När Europa måste stå starkt borde Sverige inte gå i täten för att söndra.
Margot Wallström sitter fast i 1980-talets socialdemokratiska världssyn när hon möter utmaningarna 2014. Det är illa för Sverige och det europeiska samarbetet.
Gunnar Hökmark
delegationsledare Moderaterna
Europaparlamentet