Efter valet i Vitryssland är det Alexandr Milinkievič som är den moraliska segraren och Lukasjenko som är förloraren. Den ene har legitimitet och den andra ingen. I dag på morgonen träffade jag Milinkievič tillsammans med den vitryska folkfrontens ordförande Vincuk Viačorka (bägge på bilden).
Precis som en gång de baltiska ländernas fredliga kamp för frihet och demokrati bidrog till stabiliteten och freden i Europa är nu den vitryska kampen för demokrati viktig för oss alla. En diktatur som lever på Rysslands ovilja att stå upp för demokrati är en instabilitet i sig och riskerar att öppna dörren för en rysk inblandning i andra länders politik som är farlig för oss alla. Vi har sett tidigare har Ryssland ökar priset på gasleveranser i takt med att demokratin växer fram i länder som Ukraina, och tidigare under 1990-talet i de baltiska länderna.
Det finns i dag en rädsla i Vitryssland för en annexering, en anschluss, som skulle förändra hela situationen i vår del av Europa. Det är ett skeende som det i allra högsta grad ligger i Sveriges intresse att förhindra. Både för demokratins utveckling i Vitryssland och för balansen i vår egen del av Europa.
Sverige bör gå i täten för en politik som bidrar till demokratiutveckling i Vitryssland, med bland annat ökade radiosändningar som ett inslag.
Men viktigare än så blir att vi själva och inom EU måste formulera en Rysslandspolitik som ytterst handlar om Rysslands åtaganden och vilja till att leva upp till demokratiska spelregler, både inom Ryssland och inom ramen för Rysslands politik gentemot sina grannländer. Kampen för demokrati i Vitryssland är en viktig del i politiken för att stödja demokratin i Ryssland och stabiliteten i Europa.