Det är något rörande kring olika medias reaktioner kring debatten om ensamkommande unga män till Sverige. Chefredaktör efter chefredaktör lastar nu polisen för så kallad mörkläggning av olika sexuella övergrepp mot kvinnor på allmän plats. De har inte känt till någonting, åtminstone inget som de med sina källkritiska krav – i alla fall i denna fråga – har kunnat publicera.
Så brukar inte chefredaktörerna beskriva sitt arbete och sina mediers uppgift. Det brukar inte hävda att det är pressmeddelanden från polisen eller från andra myndigheter som de utgår ifrån utan på utan eget kritiskt granskande och grävande arbete. Tanken att det inte har funnits någon kunskap, information eller nyhetsgranskning av händelser på allmän plats av detta slag är förvånande. Milt uttryckt.
Sant är däremot att det bland alla aktörer finns och har funnits en tveksamhet att ange nationalitet och etnicitet eftersom det vid varje tillfälle av brott eller misstänkt brott används av dem som vill hävda att invandrare i gemen är brottsliga och kriminella. Men när skeendet är av den arten att det bygger på en grupps agerande, på en kvinnosyn som präglar ensamkommande unga män från några av de länder som har sämst kvinnosyn, så är det något annat än att skuldbelägga en grupp. När man då inte tar itu med problem och brottslighet och låter rättsstaten döma och straffa dem som är skyldiga skuldbelägger man alla med samma etnicitet.
Det är både rättsstaten, de utsatta kvinnorna och den stora gruppen invandrare som man på detta sätt drabbar. Mediehållningen kring rapportering om etnicitet och nationellt ursprung är självfallet ett bidragande skäl till att polisen har agerat felaktigt.
Den ursäktar inte polisens felaktiga agerande men borde nu leda till något större ödmjukhet och självkritik än att förvånat lyssna till avslöjanden om händelser som varje professionell redaktion borde haft vetskap om. Det är faktiskt ett större problem om de inte har haft denna journalistiska förmåga än om de har gjort missbedömningar i den politiska korrekthetens namn.
Sverigedemokraternas motvilja mot invandrare får inte kidnappa debatten om allvarliga problem i vårt samhälle på samma sätt som oviljan att erkänna några problem som kommer från invandrar- och flyktinggrupper får blockera debatten. Om vi inte vågar eller vill tala om problem kan vi knappast göra något åt dem. Det om något underlättar för de främlingsfientliga.