Så mycket nytt om hur Sverige ska bli ett bättre samhälle och hur vi ska stärka vår konkurrenskraft gentemot omvärlden har inte Almedalsveckan gett, om man inte anser att delat barnbidrag, kvoteringar av föräldraförsäkringen och förbud mot vinster i företag är delar av en politik för att stärka svensk ekonomi och enskilda människors frihet. Det är mycket av 1970-talets politiska stridfrågor som sätter sin prägel på den svenska sommardebatten.
Den svenska sommaren räknas inte helt och fullt i andra delar av Europa vilket leder till att även nästa vecka domineras av möten och sammanträden, i Bryssel och i London. I London blir det bland annat en diskussion med European Movement kring de finansiella marknadsfrågorna och kanske även en diskussion om vilket EU som kommer att träda fram ur de många olika kriser som Europa i dag möter. Det är inte bara den ekonomiska utan också den politiska kris som beror på många regeringars oförmåga att hantera krisen och också de spänningar som vi nu ser inom och mellan länder. Det är något som bara kan mötas genom en vision och en tydlig bild av ett bättre Europa.
Under våren har utvecklingen i Ungern kommit att diskuteras. Den ungerska regeringen vilja att byta ut gamla domare, att välja en ledamot i centralbanken och en medielagstiftning som byggt på en granskningsnämnd har med rätta vållat diskussion och ställt frågor. Min uppfattning är enkel i frågor som dessa, om någon bryter mot den gemensamma lagstiftningen ska en rättslig process pröva detta. Och det är mot den bakgrunden som kommissionen har startat ett antal processer för att klargöra om Ungern bryter mot våra gemensamma regelverk eller ej.
I Rumänien ser vi nu en annan utveckling, där regeringen vill avsätta den folkvalde presidenten och den högsta domstolen som har varit trogen mot lagarna snarare än mot regeringen. Det är tyvärr en statskuppsliknande process som nu pågår i detta land. Eftersom regeringen är socialdemokratisk och liberal har dock socialdemokrater och liberaler än så långe varit förvånansvärt tysta med tanke på att de förkunnade att demokratin var på väg att avskaffas i Ungern. Den ungerska regeringens politik var och är maktfullkomlig men har inte äventyrat demokratin som sådan, däremot enskilda rättstatsliga institutioners oberoende.
Den rumänska regeringen agerar däremot i enskilda rättsärenden och vill tvinga den högsta domstolen att inleda en process mot sina politiska motståndare. Även i detta fall anser jag det viktigt att kommissionen nu inleder en rättslig process för att utröna om det som sker är förenligt med våra gemensamma lagar. Men det ska bli intressant att se hur liberaler och socialister av olika slag hanterar det som handlar om att vid sidan om demokratin och i strid mot rättstaten förändra den politiska makten som sådan.