Det är förlorad tid på en i grunden hopplös förhoppning att den grekiska ekonomin skulle stå ovanför den ekonomiska verklighet alla andra måste leva efter. När Grekland nu år en fyra månaders förlängning på stödprogrammet innebär det att den kommunistiska regeringen efter fyra veckor har flaggat ner från de vallöften man vann valet med.
Men fortfarande återstår alla de frågetecken som nu hindrar och motverkar en grekisk återhämtning. Kommer Grekland att genomföra de reformer som krävs för att avveckla stora statliga och privata monopol? Kommer man fullfölja den reformagenda som man kommit överens om, både som en förutsättning för att få lån och som en förutsättning för att uppnå stabilitet i den egna ekonomin.
Grekland fick inga gratis pengar från andra för att kunna genomföra en politik som ytterligare hade undergrävt landets ekonomiska förutsättningar, både vad gäller konkurrenskraft, nya jobb och tillväxt.
Den svenska vänstern med Jonas Sjöstedt i spetsen kommer säkerligen hävda att detta är en konspiration från den internationella kapitalismens provokatörer. Så heter det alltid när verkligheten är övermäktig ansvarslöshet. Men Sjöstedt och andra bör då svara på frågan om de anser att Sverige ska låna pengar till höjda bidrag i Grekland mot att Grekland får avskriva de lånen också?
Det kokar ner till att Vänsterpartiet som är en del av Löfvens regeringsunderlag, på något sätt, förordar en ansvarslös ekonomisk politik som kan driva ett land i ruinerna på fyra veckor. Nu är det akuta hotet avvärjt genom att man gav sig men frågorna kring hur man ska kunna få fart på tillväxt med en företagarfientlig politik och fortsatta stora utgiftslöften kommer att plåga de greker som redan har det svårt.