Det vilar något lurt över Mikael Dambergs förtjusning i Emanuel Macrons valseger. Macron bröt upp från ett socialistiskt parti och president Hollandes regering på grund av en politik han ansåg ansvarslös. Det var en politik som svenska socialdemokrater och för övrigt Europas socialdemokrater ansåg vara början på en ny vår i Europa. Det var ingen måtta på hyllningarna åt denna politik som bröt med den så kallade åtstramningen och lättade på kassakistorna samt höjde skatterna. Sänkt pensionsålder, nej till arbetsmarknadsreformer men ökade utgifter och höjda skatter för höginkomsttagare.
Det är en politik som präglar regeringen Löfven, med Miljöpartiet i regeringen och Vänsterpartiets populism i underlaget. Höjda skatter, särskilt höjda skatter på banker så att de flyttar ut ur landet, nej till arbetsmarknadsreformer och motvilja till privat företagande. Det var precis detta som Macron bröt upp ifrån eftersom det förstärkte Frankrikes problem istället för att lösa dem. Och nu hyllar Damberg Macron.
Det är ingen hemlighet att det finns olika riktningar inom den rödgröna regeringen. Det har vi även sett förut i rena socialdemokratiska regeringar. Feldt lämnade i februari 1990 på grund av en ansvarslös utgiftsagenda och det samma gjorde Erik Åsbrink ett antal år senare. Damberg kanske vill vara sin egen Macron. I så fall bör han ta debatten om den rödgröna politikens skadliga verkningar istället för att låtsas som om att den svenska regeringen är en enda stor Macron. Var och en får bli sin Macron.