Eva Britt Svensson vill ta hem den svenska truppen som inom ramen för ett EU uppdrag skyddar FN´s matleveranser till Afrikas horn. Det innebär svält och förtvivlan som en konsekvens av hennes EU-motstånd. Det är inte första gången kommunistiska principer har fått leda till att underordnade mål som människors liv har fått offras. I den delen är det en gammal tradition av förakt för enskilda människors liv. Men det är förvånande att en extrem uppfattning får passera som en intressant salongsdiskussion. Ser vi oss runt i världen är det snarare fler operationer för att skydda liv som behövs. I Kongo mördas och massakreras kvinnor för att de är just kvinnor och mammor. Där vill den svenska vänstern inte att EU ska finnas framför dem som nu blir massakrerade och mördade. I Afghanistan vill talibaner driva flickor bort från skolorna, där vill vänstern inte att svensk eller europeisk trupp ska finnas.
För vänstern stannar skyddet av människors värdighet och deras fri- och rättigheter i sammanträdesrummet och är alltid underordnade den demokratiska centralismens värden. I det här fallet underordnat motståndet mot EU. EU innebär öppna gränser och har konsekvent motarbetats av Svensson och hennes partikamrater, lika innerligt som de försvarat gamla gränser och murar.
Den intressanta frågan är vad detta innebär för den rödgröna koalitionens politik. Två av tre partier vill ta hem svensk trupp som skyddar människor liv och vill avveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Socialdemokraternas första namn till EU-parlamentet vill helst inte att vi ska vara med i EU, ännu mindre att vi ska ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Vad blir det för utrikespolitik och vilket skydd kommer Sverige kunna ge svältande människor och alla dem som hotas av etnisk rensning och massakrer? Och vad blir det för Europapolitik?