I år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut och i dag är det 100 dagar kvar till Europavalet. Det ger anledning till perspektiv både i det långa och korta perspektivet.
Vi är i dag långt borta från det Europa som första världskriget kom att skapa. Massdöden i skyttegravarna, krigsslutet som ledde till andra världskriget med sina miljoner och åter miljoner stupade, förintade, avrättade och förnedrade. Det kalla kriget, järnridån, Stalintidens Gulagarkipelag och avrättningar med över 40 miljoner döda.
Det var först med Berlinmurens fall som Europa började ta sig ur det elände som skotten i Sarajevo utlöste för 100 år sedan. Med de nya medlemmarna från Central- och Östeuropa tog vi stegen mot en stabil normalitet, med av Sovjet tidigare förtryckta stater som Estland, Lettland och Litauen som medlemmar i Europeiska Unionen.
I dag 2014 står vi därmed inför en ny tid. Den union vi har uppnått, de öppna gränserna, det gemensamma demokratiska beslutsfattandet i de gemensamma frågorna liksom friheten och rättigheterna för var och en är i detta perspektiv ett mirakel. Vi lever i dag i ett Europa som trots den ekonomiska kris som präglar många länder, innebär att vår generation lever i ett friare, fredligare och mer demokratiskt Europa än någonsin tidigare.
Jag förstår inte dem som är kritiska mot detta framsteg för öppenhet och personlig frihet, förutom dem som är emot öppenheten för att de antingen vill hålla andra människor ute eller vill hålla dem inne för sin egen politiska kontroll. I den bemärkelsen är det logiskt att Jimmy Åkesson och Jonas Sjöstedt båda är emot ett öppet Europa.
För oss som står upp för öppenheten är uppgiften de kommande 100 dagarna att kritiskt granska frågan om vilken politik som ska föras för att utveckla gemenskapen och göra Europa till en ledande ekonomisk och politisk kraft. Det är en position vi tidigare haft och som har varit avgörande inte bara för vårt välstånd utan också för vår förmåga att globalt ge styrka åt kraven på mänskliga fri- och rättigheter liksom en offensiv klimat-politik.
Skiljelinjerna är tydliga. Det gäller framförallt den politik som behövs för att ta Europa ut ur krisen och göra tillväxt, nya jobb och ökade investeringar till verklighet. Här har vi dels socialdemokrater och vänstern som tror vi löser Europas problem genom ständigt ökade utgifter och genom att tro sig stimulera ekonomisk utveckling genom offentliga underskott. De hävdar gärna att det är Europas ”högerregeringar” som har skapat arbetslöshet men glömmer att det är i utgiftspolitikens länder som krisen har slagit som hårdast.
Kring Östersjön har vi ett av världens mest konkurrenskraftiga kluster av ekonomier. Tyskland, de baltiska länderna, Finland, Polen och Sverige. Det har inte uppnåtts genom ökade utgifter och underskott utan genom stabila offentliga finanser, besparingar och reformer. Svenska socialdemokrater attackerar gärna ”snåla” och ”åtstramande högerregeringar” men det är den politik av reformer och besparingar de angriper som har hanterat krisen. De säger sällan att Sverige är ledande i EU när det gäller sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande.
I södra Europa var det utgiftspolitiken som fick råda år efter år. Hade stora underskott stimulerat ekonomin dessa länder varit de mest konkurrenskraftiga och tillväxtorienterade. När krisen kom valde de socialistiska regeringarna att göra det som även i dag är receptet, att stimulera genom ökade underskott. Och då tog räntekostnaderna över de offentliga utgifterna och jobben slogs ut. De sociala konsekvenserna och arbetslösheten har andra fått hantera.
Nu börjar Spanien, Portugal och Storbritannien med ny politik ta sig ut ur krisen – och får socialdemokratisk kritik. Likaså framställs Sverige, som är ledande när det gäller sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande i Europa, som ett misslyckande. Tyskland kritiseras för sin politik medan Frankrike under Hollande med växande arbetslöshet och förlorad konkurrenskraft hyllas.
De kommande 100 dagarna handlar om vi ska göra världens största ekonomi, Europeiska Unionen, till världens mest konkurrenskraftiga marknad, ledande i kunskapssamhället, i forskning och i företagande. Då gör vi också den frihet och demokrati vi har uppnått starkare.
Gunnar Hökmark
Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval