Svensk Europadebatt måste handla om mer än ja eller nej. Annars kommer vi alla mer eller mindre att uppfatta EU som en fix storhet, som är som den är, och som är utländsk. Så är det inte. EU är en del av den vardag som vi svenskar lever i och som vi på demokratisk grund förändrar.
Den utveckling som präglar EU beror liksom den svenska utvecklingen på kraftmätningen mellan skilda politiska riktningar. Ytterst handlar det om skillnaden mellan dem som vill utvidga den politiska maktens räckvidd och de som vill använda samarbetet till att utvidga den enskildes frihet och rörlighet.
Dagens Europa är en triumf för idéerna om frihet och öppenhet över gränserna och ett allt närmare samarbete mellan nationerna. De förutsättningar som nu har skapats måste utnyttjas inom ramen för den demokratiska processen och den politiska debatten.
EU är en plattform för politik som berör det svenska samhället likaväl som den gemensamma europeiska framtiden. Det är naturligt och viktigt att politikens grundläggande konflikter kommer upp till ytan både i form av debatten om hur den gemensamma makten utövas och hur den gemensamma framtiden formas.
Kritik mot beslut som leder till att den politiska makten inom EU reglerar i onödan eller tar sig an frågeområden som inte här hemma där är lika naturlig som att försvara de gemensamma regleringar som ersätter 15 eller 25 olika av nationalstaters regleringar. Det är inte ett uttryck för det som slarvigt kallas EU-kritik utan istället ett sätt att bejaka vårt medlemskap genom att påverka de beslut som fattas.
Därför håller jag inte med dem som menar att kritiska synpunkter på beslut inom EU leder tillbaka till frågan om ja eller nej till EU eller att vi väjer för de stora frågorna. Det är det motsatta som gäller. Man måste på en gång kunna vara odelat för Sveriges medlemskap och det europeiska samarbetet och samtidigt kunna kritisera de beslut som formas inom den demokratiska processen. Annars kommer medborgarna med rätta att uppleva att EU är något långt borta bortom den politiska debattens räckvidd.
Det finns ett mycket viktigt skäl för att hålla Europasamarbetet rent från de frågor som bättre beslutas av medlemsländerna och det är att EU har stora viktiga gemensamma uppgifter som kräver både fokus, koncentration och vilja till att se till det stora gemensamma projektet.
Det återstår mycket att göra när det gäller den inre marknaden och den fria rörligheten. Visionen om ett öppet Europa, som också kan vara öppet mot sin omvärld, måste förverkligas. Vi ser redan i dag hur europeiska politiker ställer européer mot varandra och försöker dra ner nya gardiner mellan länderna. När visioner blir till verklighet krävs hård debatt.
Samma sak gäller EU dess förhållande till sin omvärld. Vi kommer under det kommande året att få helt nya gränser som leder till nya krav på både utvidgningsprocessen och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Och det kommer att krävas mycket för att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte bara skall bli en arkitekturfråga utan en fråga om en politik med ett innehåll som innebär att EU aktivt värnar och driver frågorna om demokrati och frihet, till exempel i Mellersta Östern.
Det kommer ställa krav på både den gemensamma visionen och handlingskraften i de länderna om EU skall kunna få en militär insatsförmåga som ger utrikespolitisk trovärdighet. Det svenska försvarets utveckling riskerar att leda till att Sverige snarare går före i att dra ner förmåga än att stärka den.
Vi ser i denna fråga liksom i andra, som frågan om den fria rörligheten, att alltmer av den gemensamma visionen flätar in i den nationella politiska debatten samtidigt som de gemensamma besluten blir en del av vår egen vardag. Det ställer krav på att både vardagens politiska debatt och visionerna om det nya Europa präglas av de politiska vägval vi måste göra.
Det är bara så vi kan bejaka medlemskapet och de stora uppgifter som ligger framför oss. Antingen låter vi EU utvecklas mot att hantera frågor som bättre sköts av medlemsländerna eller till ett samarbete som tar sig an de stora utmaningarna för att ge människor ökad frihet och en tryggare fred.