Den europeiska forskningspolitiken är en del av det europeiska samarbete som bör ha högsta prioritet. Vi behöver i Europa ha den frontforskning som gör att europeisk forskning kan vara världsledande på strategiska områden. Europas eftersläpning gentemot USA beror inte bara på att amerikanska universitet och forskningsinstitutioner har en bättre finansiering utan också på större konkurrens lärosäten emellan om finansiering, forskare, studenter och vetenskaplig inriktning.
På just detta spår kan europeisk forskningspolitik bidra.
Finansiellt innebär det sjunde forskningsprogrammet med en budget på 500 miljarder kronor att den forskning som är framstående och ledande kan få ytterligare lite mer pengar, men framför allt bidrar det till ökad rörlighet av forskare, idéer och ökat samarbete, med den spridning av kunskap och framgångar det innebär.
Inrättandet av ett Europeiskt forskningsråd innebär att EU också kommer att ge prioritet åt grundforskning, och inte bara industriellt baserad forskning i strävan att kunna bygga upp de centers of excellence som attraherar forskare, privat och offentlig forskning och kunskapsföretagande.
Ett problem med tidigare forskningsprogram har varit att de har varit alltför byråkratiska, krävt stort arbete för osäkra ansökningar, inneburit lång väntetid på besked, byråkratiska regler för hanteringen och en otillräcklig finansiering av de kostnader som uppstår när ett forskningsprojekt startas.
Min utgångspunkt som företrädare för EPP-ED, parlamentets största partigrupp, i denna fråga har därför varit att minska byråkratin, snabba på handläggningstider, öka utnyttjandet av modern elektronik, stimulera fler företag att delta, underlätta för de olika deltagarna att själva komma överens om hur man ska arbeta och dela resultaten, få en mer projektmässig ledning av forskningssamarbete mellan forskningsinstitutioner och företag samt förbättra finansieringen så att forskningsprojektens indirekta kostnader inte urholkar forskningsinstitutionernas budgetar.
Detta levde inte kommissionens ursprungliga förslag upp till, men den lagstiftning som parlamentet, efter förhandlingar med ministerrådet, i dag beslutar om gör det.
Små- och medelstora företag kommer att kunna få upp till 75 procent av sina kostnader för ett forskningsprojekt täckta.
Ingen deltagare kommer att tvingas stå för andras kostnader, om andra deltagare misslyckas med att leva upp till kraven.
De avgörande besluten om hur samarbetet ska organiseras och resultaten fördelas kommer att beslutas mellan deltagarna själva, och inte av kommissionen.
Indirekta kostnader ska täckas fullt ut, men forskningsinstitutioner kommer liksom små och medelstora företag att kunna få använda ett schablonbelopp som de första åren motsvarar vad de europeiska universiteten har begärt (60 procent)
De intellektuella rättigheterna kommer att kunna användas globalt inom ramen för de deltagande företagens verksamheter globalt.
Förhoppningsvis kommer fler svenska företag och forskningsinstitutioner efter dagens beslut kunna pröva och göra erfarenheten att det europeiska forskningssamarbetet stärker svensk forskning och konkurrenskraft.
