I måndags höll den nya chefen för brittiska MI6, Blaise Metreweli, ett årligt anförande som är en översikt och analys över de hot som Storbritannien och dess allierade möter. Det var en ödesmättad och allvarlig analys som dock inte kunde tränga sig igenom alla otaliga krönikörers vilja att tala om hur de själva ser på och tycker det politiska spelet och på politiken, hellre än att rapportera om vad som sker i politiken och vad som sägs. På fredagen och lördagen trängde dock nyhetsförmedlingen fram i svenska nyhetsmedier med en mer omfattande rapportering om vad hon sa och vad den analys hon presenterade kan tänkas betyda för oss och för övriga Europa.
Fram till dess hade vi som vanligt fått omfattande rapportering om hur journalister ser på det politiska spelet både i Sverige och inte minst denna vecka i EU kring frågan om finansieringen Ukraina de kommande åren. Denna rapportering kom mer att handla om det politiska spelet och motsättningarna kring hur man skulle använda de frysta ryska tillgångarna, med det lätt triumferande budskapet att det var ett nederlag för Friedrich Merz, EU-kommissionens ordförande van der Leyen och för EU som sådant att det inte blev som tänkt, att man använde de frysta ryska tillgångarna. På grund av olika motsättningar kring Belgiens garantier blev det inte så.
Så budskapet var med utgångspunkten från det politiska spelets analytiker kring spelbordet att EU misslyckats och att Putin gladdes. Nu är det direkt missvisande. Det viktiga är och var att man enades om att ge Ukraina just det finansiella stöd som var syftet men genom en annan metod. Ukraina får nu 90 miljarder euro år 2026 och 2027 vilket innebär att det finns en stark finansiell garanti för den ukrainska ekonomin de kommande två åren.
Det var och är det absolut viktigaste för Ukraina.
Det är ett gediget bakslag för Putin, vars ryska ekonomi sakta och gradvis tappar allt mer styrfart. Bakslaget är i grunden lika stort som om det var de frysta tillgångarna som använts. Ukraina får samma ekonomiska styrka och finansiella förmåga.
Det är också en framgång för EU och för Europa.
Ukraina får det stöd som är viktigt för både Ukraina och för europeisk säkerhet. EU-länderna visade att man kan få igenom de viktiga besluten även trots att ryska kollaboratör-regimer som den ungerska och slovakiska försökte hindra stödet. Dessa två länder är nu förbigångna och passerade och deras inflytande passiviserat. När det gällde lyckades Europa stå för det stöd som var syftet. Det är en manifestation av styrka även om det inte blev den lösning som var tänkt i första hand. Styrkan ligger i att det blev ett beslut och att även om den första lösningen inte fick tillräckligt stöd så fanns det en annan lösning som formades av europeisk beslutsamhet.
Det viktiga är att Ukraina får stödet. Europa kunde besluta om stödet. Rysslands förhoppningar om att hindra stödet grusades och nu står en allt starkare ukrainsk ekonomi mot en allt svagare rysk.
På samma sätt som Metrewelis analys kring hoten är det detta som är det viktiga. Kannstöperierna om det politiska spelet förbiser detta, ser det inte, eftersom man är så invävd i sin egen syn på politiken som ett spel utan förankring i verkligheten. Men i verkligheten fick Ukraina stödet. Europa visade beslutsamhet. För Ryssland är det en förlust. Många hot mot oss fortsätter att växa fram, som bland annat Metreweli pekar på, vilket gjorde det så viktigt att beslutet blev av. Verkligheten är viktigare än spelet även om det är lättare för svenska journalister att spekulera om det.
Allvaret är ibland svårare att rapportera om än det politiska spelet men det är ingen ursäkt. Blir man det politiska spelets fånge förlorar man integriteten och perspektivet. Då blir det dessutom lätt så att ryska påståenden om framgångar och erövrade städer smyger sig in som rubriker i medier som berömmer sig av kritiskt granskande journalistik.
Verkligheten just nu är att Ryssland lider av dagliga förluster som sammantaget från krigets början är mer än hälften av Rysslands förluster i första världskriget. Den ryska ekonomin blir allt svagare och svagare. Ryssland är inte oövervinnligt utan förlorar alltmer och mer. Och samtidigt blir Ryssland alltmer aggressivt tillsammans med sina partners, som Metreweli beskrev det. I allvarliga tider måste vi som läsare ha rätt att ställa högre krav än att få ta del av journalisters inre tankar om det politiska spelet. Det finns en verklighet som kräver mer.