Valet i Irak har nu fått sitt första mer formella resultat och visar på ett maktskifte. Det är ett hälsotecken för varje samhälle som vill vara demokrati att väljarna lever i ovisshet hur resultatet ska ses ut när det har räknats. Så har det varit i Irak. Nu återstår att se om den nuvarande premiärministern är beredd att acceptera resultatet. I så fall har Irak kommer långt på sin väg.
Själv talade jag i dag för moderaterna i Kalmar län på deras förbundsstämma i Västervik. Ett 100-årsjubileum ledde till några tillbakablickar men mer ändå vad gäller de alternativ som nu finns för väljarna. Socialdemokraterna har genom att formera sitt regeringsalternativ gjort sig själva till en kampanjmaskin för att för första gången någonsin göra vänsterpartiet till ett regeringsparti. Det innebär att man samarbetar, kampanjar och vill leda landet med ett parti som aldrig gjort upp med sitt förhållande till demokratin och som fortfarande beskriver demokratier som diktaturer och undviker att kommentera de diktaturer som förtrycker medborgare runt om i världen. Det innebär också en politik som på område efter område kommer att på ett eller annat sätt präglas av vänsterpartiet, antingen genom att man blockerar eller genom att man får sin vilja igenom.
Så frågan kan ställas: ska Sverige bli ett europeiskt undantag med kommunister som inget lärt i regeringsmakten?