Mellersta Östern är fyllt av brutala och medeltidsartiga regimer, som i religionens namn vill förtrycka människor och som saknar respekt för den enskildes liv. Det är för mig lika förvånande varje gång en ny protestvåg dyker upp mot Israel att det istället för dessa regimer är just den enda demokratin som ska attackeras.
Det finns få som vill skydda de förtryckta från sina förtryckare, få som vill engagera sig i Ship mot förtrycket men många som vill attackera just Israel. Just Israel väcker ett hat hos stora grupper av den svenska vänstern och inom den svenska kyrkan på ett sätt som det är svårt att få ett rationellt svar på.
Israel är liksom alla andra länder ett land som förtjänar kritik för sina fel. Så gör oppositionen i Israel och så gör oppositionen i Sverige, oavsett vilka som sitter vid regeringsmakten. Bosättningspolitiken är värd mycket kritik, för att ta ett exempel.
Men den kritik som man beroende på vilken politisk utgångspunkt man kan rikta mot den israeliska regeringen förtar inte det faktum att landet är en demokrati som just tillåter en opposition och vi kan aldrig frikoppla debatten om Israel från det faktum att det är ett av de få länder i världen som lever under ett ständigt hot att angripas och faktiskt förgöras. Och att leva under ständigt krigshot leder till frågor och utmaningar som aldrig har ett bra svar. Men precis som varje annat land har Israel rätt att försvara sig mot terror, mot bomber och raketer och mot de hot som militär uppbyggnad och aggressiv retorik innebär.
Så varför är demokratin Israel mer hatad än de grymmaste diktaturerna? Och varför är man så likgiltig inför det förtryck som talibanerna vill införa i Afghanistan så att man helst vill avsluta den internationella insatsen? Varför är det inte Iran, Syriens regim, hatfyllda fundamentalister som vill införa sharialag eller Saudiarabien, eller någon av de andra regimerna som överhuvudtaget saknar respekt för mänskliga fri- och rättigheter som möter vänsterns förakt och kyrkans kritik? Något är fel.