Vänsterpartiets mörka 100 år – artikel i Gotlands Allehanda 

Vänsterpartiet firar 100 år. Jonas Sjöstedt skriver att Vänsterpartiets historia har präglats av en kamp för bättre skolmat och andra sociala förbättringar (Flamman 9/1). Sanningen är att han gick med i ett parti som öppet stod för att man ansåg att kommunistiska diktaturer befriade samhällen i folkets tjänst.

Det var ingen av dem som reagerade mot förtrycket i Östtyskland, i Sovjetunionen, i Polen eller i Nordkorea. Tvärtom hyllade de in det sista sina kamrater i den totalitära rörelsen för deras framgångar för att förverkliga socialismen. När Nazityskland invaderade Norge och Finland kunde partiet i och med Molotov-Ribbentrop-pakten inte förmå sig att fördöma invasionen utan stödde detsamma. Så sent som 1982 fanns partiet på plats när Sovjetunionen firade 60 år av förtryck och död. 1987 skickade partiets dåvarande ordförande Lars Werner ett gratulationsbrev till Nordkoreas diktator Kim Il-Sung för att gratulera honom för “de stora insatser Du under decennier gjort för Koreas arbetarklass”.Det finns otaliga fler exempel. I Sverige handlade kampen om att införa planekonomi och precis som man gör i dag lovade man då att allt skulle vara gratis. Med förståelse för att alla blev fattigare och att missväxt kunde resultera i massvält föredrog de det systemet framför den fria marknaden och det fria samhället. Det var alltså detta parti Jonas Sjöstedt valde att gå med i. Inte med gratis skolmat i fokus utan ett parti där revolutionen och de totalitära idealen var viktigare än demokratin.

Vänsterpartiets ekonomiska politik präglas i dag av samma planekonomi som lade grunden för det kommunistiska förtrycket och fattigdomen. De driver på för en populism där varje offentlig utgift, varje underskott och varje skattehöjning ska bejakas. Helt oavsett om det inskränker på äganderätt eller demokratins stabilitet. Som de alltid gjort.

Så sent som den 8 juni 2016 vägrade Vänsterpartiets företrädare Malin Björk – i enlighet med denna historia – att stödja Europaparlamentets kritik mot den socialistiska regimen i Venezuela. I år hyllades den kollapsande venezuelanska regimen i Vänsterns första maj-tåg.

I Sverige tvingas Vänsterpartiet fortfarande att ta avstånd från ungdomsgrupper som idealiserar det politiska våldet och ägnar sig åt det. Det var bara två år sedan flera medlemmar av Ung Vänster uteslöts ur partigemenskapen på grund av starka kopplingar till Revolutionära Fronten. Under förra året åtalades och dömdes dessutom en av Vänsterpartiets skånska riksdagsledamöter efter att ha medverkat i en olaglig aktion och visat ohörsamhet mot ordningsmakten.
Det är allt detta Vänsterpartiet firar i år. En historia av planekonomins populistiska löften och hyllningar till fattigdom och förtryck. De sitter fast i en föreställningsvärld som gör dem blinda för demokratins och frihetens skiljelinjer mot det totalitära. Det är inte att göra upp med sin historia.
Stefan Löfven har anledning att fundera över sitt parlamentsunderlag. Vänsterpartiets förakt mot företagande och hat mot vinst har omvandlat den rödgröna regeringen till en kamporganisation mot företagande i välfärden liksom mot den välfärd som människor själva har valt. Det är helt i linje med Vänsterpartiets 100 års historia, men det borde inte vara en svensk regerings linje.