Det vilar något doktrinärt över de rödgrönas valrörelse och löften inför en eventuell rödgrön regering. RUT-avdraget som gett uppemot 10 000 nya jobb, än så länge, och som fått in fler människor på arbetsmarknaden, ska avskaffas. Inte för att det är dåligt utan för att bara vissa sägs kunna använda sig av det. För ledande s-politiker har det uppenbarligen blivit populärt även om användningen är bredare än så, och kommer att bli det.
Jobbskateavdragen som steg för steg sänkt skatterna för vanliga inkomsttagare ska avskaffas för att därmed uppnå höjda skatter, inte för att det finns ett budgetproblem om nu höjda skatter skulle vara svaret på det utan för att man vill att staten ska öka sina utgifter och hushållen minska sina.
Afghanistan finns knappt med i den gemensamma rödgröna utrikespolitiska plattformen, de svenska insatserna inte alls. EU omnämns som något främmande som tvingats på Sverige, inte som en del av vår politiska process och en viktig plattform för svensk politik. Höjda skatter, en utrikespolitik som låtsas bort Afghanistan och EU samt avskaffade jobb inom hushållssektorn. Det skiner inte modernisering och framtid kring detta, än mindre internationellt engagemang och ansvar.