Venezuela är ett land som har misskötts på socialismens alla sätt. Obegränsade löften, total makt till regimen, förstatliganden och en strypt opposition. Demokratin har underminerats, mänskliga rättigheter inskränkts och välståndet har fallit. Som så många andra socialistiska ekonomier hyllade av vänsterpartier runt om i världen men hänsynslös mot sina medborgare. I centrum av det lidande som är resultatet står den regim som vänsterns idol Hugo Chavez och hans socialistparti installerade och efter sin död lämnade över till sin efterträdare Maduro.
När Europaparlamentet röstade om en resolution som fördömer den venezolanska statens grava rättsöverträdelser, hördes inget medhåll från vänstern. Bland annat valde Vänsterpartiets Malin Björk att rösta mot ett yrkande om att Venezuelas regering måste respektera landets grundlag. Hennes röst saknades – hon avstod – när parlamentet med brett stöd röstade för resolutionen. Men hon inte var ensam svensk i detta. Samtliga miljöpartistiska ledamöter – Linnea Engström, Jakop Dalunde, Bodil Valero och Max Andersson, avstod från kritiken mot Venezuelas förfall.
Gruppen i Europaparlamentet som V tillhör, GUE, kallar revolterande studenter och oppositionella för högerextremister. Detta ekar av den demonisering av oliktänkande i kommunistiska diktaturer som V länge givit sitt medhåll till. Malin Björks grupp skyller situationen i Venezuela på ekonomisk krigföring av det döende näringslivet, desinformationskampanjer från USA, och vädret (sic!).
Vänsterpartiet har länge beundrat den ”bolivarianska republiken” och lyft fram det som socialismens hopp. ”Under hans tid vid makten har miljoner venezolaner lyfts upp ur fattigdom”, sade Hans Linde, partiets utrikespolitiske talesman, vid Chavez död. Säg det till de 73 procent av hushållen som enligt DN (3/6) lever i fattigdom efter att ha skördat socialismens frukter i snart tjugo år.
Senast häromveckan gick V i Helsingborg ut i en frenetisk attack mot det man beskrev som en ”hetskampanj för att smutskasta den bolivarianska revolutionen”. Det hela skylls på ”oligarker” som vill svälta det venezolanska folket till att rösta fram ett icke-socialistiskt styre (Sydsvenskan, 2/6).
Folket gjorde precis detta i det senaste parlamentsvalet. Oppositionen fick två tredjedelars majoritet, som regeringskontrollerade högsta domstolen sedan ”korrigerade” genom att blockera fyra nyvalda oppositionella ledamöter. Mer kan man inte förvänta sig av det socialistiska paradis som vänstern konsekvent hyllat.
Varför är det så att Vänsterpartiet, och uppenbarligen Miljöpartiet, avstår att ta strid för de människor som lever under förtrycket av en president som kontrollerar landets rättsväsende? Hur kan Vänsterpartiet försvara att liken fortsatt ramlar ut ur garderoben? Hur kan Stefan Löfven välja att regera med två partier som stöder en komplett ansvarslös ekonomisk politik som ger fattigdom och ofrihet?