Just nu pågår ett krig i Europa. Ryska förband har annekterat en del av Ukrainas territorium och Putinregimen bedriver krig med ombud, genom vapenleveranser och av allt att döma egna förband i olika former. Syftet är att underminera ett fritt lands självständighet. I grunden handlar det om Putinregimens vilja att utvidga sin sfär av inflytande på ett sätt som inte stannar vid några givna gränser.
I Syrien och i Irak bedriver den Islamiska Staten ett krig mot civila som i grunden syftar till folkmord. Kristna, yazidier, kaldéer och muslimer av fel tro är fritt villebråd i en grym process som saknar modern motsvarighet. Korsfästningar, halshuggningar, tortyr och våldtäkter mot dem som är av annan tro.
Islamisternas krig är en del av Mellersta Österns många konflikter och handlar om ett hat och en extremism som till sin natur är rasistisk, intolerant och brutal.
I Europa kan vi se till att stärka försvarsförmågan och Europeiska unionens förmåga att agera. Inför folkmordet måste vi på en gång bidra till att FN och det internationella samfundet agerar men också till att människor som riskerar att slaktas kan försvaras med det våld som det kräver.
I denna värld som på många sätt är mer osäker, och som innehåller många andra orosmoln, sker just nu den svenska valdebatten. De rödgröna går till val på en politik som innebär en omfattande nedrustning. Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet och Vänsterpartiet drivs av en föreställning om demokratiers förmåga att försvara sig hotar freden.
Om deras politik skulle få fullt genomslag skulle Sverige föra en försvars- och säkerhetspolitik som i vår del av världen öppnar vägen för den våldspolitik som är Putins. Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt kommer i en ny regering att agera mot de resurser som denna gång avvärjde det mest akuta hotet och de skulle agera mot den hjälp som nu diskuteras och som förutsätter militär hjälp för att gör hjälpsändningar möjliga.
Det är inte demokratiernas förmåga att värna människors rätt som dominerar deras tänkande. Det gjorde det heller inte när de var medlemmar i samma parti. Snarare föredrar de att jämställa demokratier med despotier och förtryckarregimer. Och med dessa vill Stefan Löfven bygga ett regeringsunderlag. I den värld vi lever i är det ett hot mot våra öppna samhällens möjligheter att försvara internationell rätt.