Sitter nu i överläggningar med det serbiska parlamentets EU-delegation om förhandlingarna mellan EU och Serbien. Ett land som genom historien har dragits i från olika håll, ständigt på gränsen mellan det som en gång var Europas väst och öst.
Det är också ett land som genom realsocialismen och de etniska motsättningar som följde Jugoslaviens fall har en svag rättsordning, många statliga monopol och företag som ger stora förluster ( vore bättre att förbjuda statliga företag gå med förlust än att hindra privata gå med vinst, fö ) som drabbar skattebetalarna och välfärden. Men det är framförallt ett land i Europa vars medlemskap skulle göra Västra Balkan och vår del av världen säkrare och stabilare och samtidigt göra Serbien självt mindre utsatt för rysk påverkanspolitik.
Diskussionerna handlar mycket om just detta, om det stora energiberoendet till Ryssland, om eftergivenhet för ryska krav och om att Serbien måste vara tydligt med att man kan och vill markera samt reagera mot rysk krigföring i Ukraina.
Min utgångspunkt i diskussionen var att de reformer som krävs i förhandlingarna är reformer som är bra för Serbien oavsett förhandlingar eller ej eftersom de gör Serbien till ett bättre samhälle. De gör också Serbien till ett samhälle som bättre kan motstå rysk påverkanspolitik.