Första gången jag besökte Estland och Tallinn var 1988. Då mötte jag företrädare för de olika befrielserörelserna och började diskutera hur vi skulle kunna hjälpa med utbildning om marknadsekonomi och rättsstat, vad det kräver och vad det innehåller. En viktig fråga var att utreda vilka som skulle kunna vara trovärdiga partners för demokrati och frihet framöver. En av dem jag mötte hette Tunne Kelam som var en ståndaktig dissident och sedermera grundare av ett av de partier som vi har samarbetar med. En av de saker han sade var: ”Gunnar, I long for the day Estonia is just as dull country as Sweden”.
Med det menade han ironiskt ett normalt land där människor kan leva trygga och stabila liv, utan att behöva frukta för sin frihet och militära nedslag av självständighetssträvanden.
Då var Estland bakom järnridån. I dag är de ordförandeland i EU. I debatten inför G20 mötet i dag i plenum företräddes ministerrådet av den estniske premiärministern. Och i salen satt min vän och europaparlamentarikern Tunne Kelam.
Europa har förändrats och utvecklats. Och det är detta som Europeiska unionen är, mycket mer än enskilda förslag och lagstiftningar.