I debatt om utvidgningspolitiken. För många är nya steg svåra att ta, lika svåra som de tidigare stegen i utvidgningen var. Men få ångrar i dag det faktum att EU består av 27 medlemsstater med de förändringar det har inneburit. Genom utvidgningspolitiken blev Polen, för att ta ett exempel, ett stabilt och i Europeiska värden inbäddat land. Det gäller i sin helhet för andra länder i Central- och Östeuropa. Man kan diskutera takten i utvidgningen, eller kanske snarare den tidpunkt som Rumänien och Bulgarien fick bli medlemmar, trots att mer borde ha gjort. Men det skymmer inte det faktum att utvidgningsprocessen har bidragit till att göra dessa länder bättre när de tvingats anpassa lagar och utveckla sina rättstater. De har gjort reformerna för sin egen skull, men det har gjort det bättre för oss alla.
Kroatien genomför nu förändringar för att leva upp till framtida medlemskapskrav. De gör Kroatien till ett bättre land för kroater, när korruption och organiserad brottslighet bekämpas. Men det gör också Kroatien till en bättre granne för oss alla, som bidrar till stabilitet istället för att bidra till oro, osäkerhet och kriminalitet över gränserna.
Samma gäller för Turkiet. Risken med den negativa inställning som många i denna debatt visar är att reformviljan tynar bort. Det gör Turkiet till ett sämre land än vad det skulle kunna bli men också till en granne med större problem för oss alla. Ett Turkiet som utvecklas efter europeiska värden är bättre för hela Europa.