Lite utanför Ystad, utanför den omedelbara staden intill den gamla oljehamnen ligger Världens Ände. Det är en pir som sticker ut i havet och som väl helt enkelt fick sitt namn eftersom den låg långt bort, lite ödsligt vilket var bra om man ville vara ensamma. Så skälet till att denna plats kallas Världens Ände är inte så konstigt.
Men på andra sidan havet låg förr något som utgjorde en grå intighet. Länder och människor som vi inte hade någon normal kontakt med. Det fanns de som flydde och som kunde berätta om fattigdom och förtryck på andra sidan. Och de flesta i den lilla staden Ystad visste att på andra sidan fanns det diktatur, människor som försvann, avrättades eller deporterades. Det var också därifrån hotet mot Sverige kom.
Främmande trupper som tränades för att landstiga på långa sandstränder med amfibieförband, landstigningsförband och i nästa våg med pansarförband. De övade på sina egna stränder och på sina öar i Östersjön och de sattes in mot andra länder på andra sidan havet när människorna i dessa länder villa ha frihet och demokrati. Gång efter gång.
Faktum är att platsen som kallas Världens Ände faktiskt under flera årtionden var världens ände. Den värld som vi var en del av. Där vid havet tog vår värld slut och på den andra sidan havet fanns en annan värld. Den andra världen som liksom den tredje världen var så annorlunda än vår värld, den första världen, att de var skilda verkligheter eller just skilda världar.
I dag är allt detta förändrat. Vi har grannländer som heter Polen, Litauen, Lettland och Estland och som är en del av vår värld. Svenska företag investerar där, ester eller polacker är en del av den svenska arbetsmarknaden samtidigt som de är några av de främsta kunderna till svenska produkter och tjänster. Deras framväxande ekonomier bidrar till att svenska företag i dag står sig starkare i Europa och i den globala konkurrensen.
Sverige tillhör de länder som har vunnit allra mest. Vi har fått nya grannar. Vi har fått en ökad säkerhet. Vi har fått en centralare roll i ett Europa som är större eftersom vi inte längre lever vid världens ände.
För en månad sedan presenterade EU-kommissionen en rapport som visar att utvidgningen också varit en ekonomisk succé.
Den genomsnittliga levnadsstandarden i de nya medlemsländerna har på två år stigit från 44% till 50% av motsvarande nivå i det gamla EU. Det är en fantastisk utveckling för dem som nu får en växande välfärd och en värdighet som följer av välståndet istället för den förnedring som köer och fattigdom innebar.
De sammanlagda investeringarna från de gamla EU-länderna motsvarar nu 191 miljarder kronor från att för tio år sedan ha varit närmare noll. Det har stärkt det svenska näringslivets konkurrenskraft i världen och. Och vår export till dem har ökat samtidigt som vi har kunnat importera mer från dem. Den fria rörligheten av arbetskraft har inte lett till social turism men väl till att fler bidrar till den svenska arbetsmarknaden och de svenska skatteinkomsterna.
Det är i det perspektivet vi ska se utvidgningen. Det är demokratin, rättstaten och den ekonomiska tillväxten vi utvidgar. Det gäller också inför den fortsatta utvidgningsprocessen. EU har gett oss större trygghet och säkrare välfärd. Det borde svenska politiker våga stå upp för av det enkla skälet att det är så avgörande för Sverige och Europa. Utvidgningen av Europasamarbetet är en succé.
Gunnar Hökmark