Konjunkturen tar inte riktigt fart menar nu många av dem som tidigare har varit säkra på att räntorna skulle höjas i snabb takt. Att de kommer höjas från dagens mycket låga nivåer är en sak men att den ekonomiska tillväxten snabbt skulle nå högkonjunkturens nivåer en annan. Det har varit en bedömning som har bortsett från att framförallt Europas grundläggande problem är den svaga tillväxten.
Det gäller framförallt några av de sydeuropeiska ekonomier som drabbats hårdast av växande underskott. Årtiondens försummelser har lett till lägre produktivitet och konkurrenskraft liksom allt för lite investeringar. I takt med de framväxande ekonomiernas konkurrens har det drabbat i form av högre arbetslöshet och lägre tillväxt. De offentliga finanserna har däremot utvecklats som om inget hade hänt, med stigande utgifter och vikande intäkter. Stora underskott och liten tillväxtkraft underminerade förtroendet för dessa länder.
Det som nu krävs är en politik för att återställa de offentliga finanserna men samtidigt stärka konkurrenskraften genom reformer som berör arbetsmarknader, budgetpolitik, skattepolitik och avregleringar som öppnar för konkurrens.
Det senare är lite svårare än att strama åt budgetpolitiken eftersom det kräver aktiva beslut som förändrar och som minskar politikers styrning av ekonomin och ökar konkurrensen. Det finns många politiker som gärna behåller kontrollen – se de rödgröna i Sverige – och många företag som gärna håller konkurrenter borta. Europas vänster och gamla monopol har etablerat ett eget anti-tillväxtkomples som drabbar oss alla, även om bristen på tillväxt håller räntorna nere ett tag till.